Boysen Illustration

Eftersom det har varit löning fick jag den eminenta idén att gå på stan och spana i kläder. Tidiga julklappar till mig själv. I fredags gick jag förbi Filippa K:s skyltfönster och såg det mest bedårande plagget hängandes med lamporna riktade mot sig. Igår bestämde jag mig för att gå in och känna på den. Jag brukar inte våga gå in i dem posha butikerna med risk för att bli utskrattad och illa behandlad. Det finns nämligen en speciell stämning i dessa fashionabla dyra plagg-butikerna som jag ogillar rätt ordentligt. Med mod stegade jag in över den välskötta entrémattan och undvek varenda lilla butikssäljarblick. Det är inte så att jag är människoskygg utan det är den här utblamerade känslan av att inte passa in som gör det så obehagligt inombords. Efter att ha spanat runt på vad som inte såg ut att vara den lilla skönheten, skyndade jag runt hörnet. Där såg jag äntligen den lilla tingesten alldeles perfekt ihopvikt på ett bord. Jag roffade åt mig ett ex, sprang in i en av de märkliga provhyttarna och hängde av mig. På några sekunder insåg jag att kärleken slagit till i det vita provrummet. Sedan kunde jag inte skiljas från den randiga offwhite/lollipoppiga cardin så den fick följa med hem. Jag hade gärna haft en klädhäst om det fanns plats för det. Tänk att smycka en hörna med ens finaste kläder.

Detta är tredje och sista kåseriet jag skrev för Lundtan i 2005. Jag blev rätt nöjd med illustrationen då det begav sig och jag gillar den fortfarande. Bilden skulle likna ett eländigt jag och tjejen ser ju allt annat än glamourös ut. Kanske får jag för mig att kåseria i denna blogg framöver men jag producerar varken bilder eller text i ett kick. Därför kan det förmodligen dröja - hur roligt det än är. Idag är det första advent. Det är nu julmyset skall gå på högvarv. Vi får se vad jag lyckas producera under december månad som bidrar till extra mys.

Klicka på bilden för att läsa texten.

Denna streetstyle-bild är ett typiskt exempel på att bilder blir bättre på skärmen än i verkligheten. Jag var inte alls nöjd med färgkombinationerna men när jag nu ser bliden blir intrycken något annorlunda. Tjejen har på sig dem omtalade och kanske uttjatade klorblekta eller stentvättade stuprörsjeansen. Det måste vara en ungdomsgrej. Jag hade ett par sådana byxor i början på 90-talet men idag tror jag faktiskt inte att jag hade köpt ett par under pistolhot. Då kan man kanske undra vad jag faktiskt väljer att klä mig i för vid det här laget hade jag inte klätt mig i speciellt mycket av det jag illustrerat. Det var någon som undrade varför jag inte ritade av min egen dagens outfit. Svaret blev att min så kallade stil är alldeles för intetsägande för att komma med här. Tråkigt men sant. Den biten lämnar jag till alla som vågar.

Hoppas att ni alla har en mysig helg!

Madeleine skrev en tredje berättelse om hur hon alltid lyckades planera helt fel. Som student går man på minst en bal och Madeleine skulle inte vara sämre. I sista stund hittade hon en klänning som skickades med expressfart från uppåtlandet. Den var inte hennes storlek men med lite vilja och hjälp från vänner, kan allt bli bra. Så jag ritade Madeleine-karaktären med en mycket åtsittande klänning. Men jag har gjort en miss i illustrationen. Kan du hitta den? Den stör mig än idag. Vill ju inte lämna ifrån mig ett slarvigt ark.

I min byline-text står det att jag gärna vill skriva barnböcker men det är inte helt lätt. Det finns så många saker att tänka på. Man skall sätta sig in i ett barns huvud vilket inte är det enklaste om man är barnlös. Man skall komma på en fiffig och helst inte uttjatad historia som lockar både föräldrar och barn. Och så får gärna bilderna vara fina. Jag minns att jag som barn sållade bort alla "tråkiga" böcker just för att bilderna var mörka och smått dystra. Det kvittade hur bra berättelsen var, det första jag såg var bilderna.

Men så kom jag på en karaktär idag då jag skissade på mitt gamla vanliga A4-papper. Säg hej till Loke. Namnet Loke har sitt ursprung i asatron och betyder möjligtvis "vitt ljus" och "att förstöra". Jag väljer att tro på det för Loke är en busunge. Lite som Dennis fast yngre. Han har krylligt hår och gröna ögon. Ett minimonster som hittar på upptåg. Här pottränar han - med nappflaskan. Med varje armtag droppar vällingen ut över golvet. Under tiden glömmer han bort vad han egentligen skulle uträtta på pottan.

Av erfarenhet vet jag att barn kan vara luriga vad gäller deras nödighet. Allt är nämligen väldigt relativt. Frågar man om ungen är kissig så säger den nej. Det kvittar hur många gånger du frågar - svaret blir ändå nej. Några minuter efter att du gett upp, drar ungen i dig och säger "jag är kissi". Och så händer det olyckor som drar fram skammen i barnet. Då är det inte lika roligt längre.

Jag startar härmed kategorin Childish för att dela med mig av dem barnsliga illustrationerna. Det blir dessutom roligare för mig att variera stilarna.

Jag kunde inte låta bli att göra ännu en vandrande klädhängare. Masken fascinerar mig. Den skapar nyfikenhet samtidigt som den skrämmer. Först tänkte jag att hon skulle bli en clown men jag vill ju helst inte skrämma vettet ur mig själv. Så det fick bli en cool lejontämjare istället. Farligt jobb det där. Det märkliga med denna och förra catwalk-bilden har varit att det tagit tid att vänja mig vid dem. Ju mer jag tittar på bilderna desto mer gillar jag dem. Ganska underligt då det är min egen konstruktion.

Jag skrev tidigare att det inte var roligt att teckna killar men jag får nog ta tillbaka det yttrandet. Min kompis Fredde ville att jag åtminstone borde få med en snubbe bland alla streetstyle-brudar. Så här har vi honom. Jag är inte speciellt van vid att göra killar och vid varje försök har det mest liknat tjejer men det här gick ju an ändå. Han bär ett par Kawasaki-inspirerade tygskor och ett par blå chinos. Det kanske blir fler killar i denna kategori nu när jag fått lite mer känsla för det.

En annan form av modeillustration där mannekängen bär en mask, identitetslös som hon är, då det bara är kläderna och kroppens siluett som är intressant - precis som i verkligheten. Masken är lite läskig men den ger ändå den effekt jag var ute efter. Först ut har vi en fragil fransyska som bär en korsett med rosor på.

Madeleine skrev en berättelse om hur hon alltid lyckades åka eller köra vilse. En av hennes otursamma incidenter innefattade en bussresa som skulle gå mot Köpenhamn över bron men som istället åkte med på väg mot Oslo. Därför blev den här bilden till. Vilse i pannkakan med en del packning och en tidsplan som nästan spräcktes. Panik. Det är inte lätt det där med att hitta rätt alltid. Jag har själv blivit strandad på ställen jag inte haft en aning om fanns och heller inte vetat hur jag skulle ta mig därifrån. I början av min lundavistelse, lyckades jag cykla till en stadsdel som låg ganska långt bort ifrån där jag bodde. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att följa efter alla andra cyklister. Jag menar, hur fel kan det egentligen bli? Ganska mycket fel, visade sig. Jag gillar barnsliga bilder. Det är absolut inte lätt men man har mer frihet och det är kul att rita "rekvisita".

Jag kände för att göra ännu en Haute couture-illustration. Det syns nog vad skillnaden är mellan Streetstyle och Haute Couture. Här snackar vi svårburna och i princip obekväma kläder. Men det skall så klart vara snyggt och extravagant. Det finns egentligen ingen speciell tanke bakom kläder och färger. Det enda jag ville få fram var likheten med Rainbow Fashion och Purple Vision. Den rosa nyansen vid ögonen och på kinderna samt den lilla blomformen återkommer därför.

Eftersom det är helg, tänkte jag bjuda på lite "lördagsläsning" och illustration i form av Broder Jakob, Broder Jacob. Här har vi ännu en text på vad jag skrev i början på mina universitetsstudier. Inget jättesmart och pretto utan bara skön avkoppling i den stressade vardagen. Det behöver vi alla emellanåt. Under tiden skall jag fortsätta njuta av helgen och teckna vidare på nya projekt. 

Klicka på bilden för att läsa texten.

Min kära vän H-S ville att jag skulle rita en tjej med baggy stil. Så här är den. Vad som kännetecknar en tjej med baggy stil är väl framför allt byxorna. Antingen är de nerstoppade i ett par fräcka sneakers eller så hänger byxorna fritt och släpar i marken. Tjej-kickern bär gärna en sjal och stora örhängen. Vissa tjejer tar till det ordentliga hänget i byxan så att troskanten syns. Därför bär många boxertrosor (gärna Frank Dandys underkläder) för att inte avslöja för mycket - sytråden i baken är inget för en hiphoppar-tjej. Dessutom fascineras hon gärna av dansgruppen BouncE. Ni får mer än gärna föreslå så kallade teman på framtida streetstyle-bilder. Det är bara roligt att täcka "spektrat" av stilar.

Som jag nämnde igår, gjorde jag en del illustrationer åt andra på kårtidningen Nådiga Lundtan under år 2005. Bilden ovan gjordes åt en duktig skribent vid namn Madeleine. Hon skrev, liksom jag, om personliga incidenter och vardagliga betraktelser. Jag har scannat bilden direkt från tidningen och deras färgprint var inte direkt optimal. Därför har den blivit något "rosafierad" och kontrasten stämmer heller inte. Det är kul att skapa "mesiga" illustrationer med lite humor i. Det hjälpte givetvis att texten var underhållande. Jag lägger inte upp texten här då den inte är min. Rättigheter och sånt, ni vet. Men det framgår förmodligen att texten handlade om tekniskt handikapp.

Vi kör vidare på streetstyle-bilderna. Denna gång står tjejen med ryggen till. Det är inte så att hon är oförskämd utan hon tittar kanske på något alternativt väntar på någon. Blev riktigt nöjd med jeansen. Blekröda och rynkiga. Zebra-toppen kom till sist. Det vore helt enkelt för tråkigt med en enfärgad överdel. Det skall ju faktiskt hända något på illustrationerna. När jag såg det färdiga resultatet, kunde jag inte låta bli att tänka på vem bilden påminner om. Nyblivna mamman Cecilia Blankens som bloggar för Expressen skulle väl kunna bära detta utan att tveka det minsta. Jag är för feg och har nog inte personligheten för att mixa färger och mönster på detta sätt. Men det kan hon. Så vi säger helt enkelt att det är hon.

Jag tycker inte bara om att teckna utan skrivandet har varit en stor del av mitt liv i flera år. Ända sedan Lunarstorm. Där skrev jag dagbok om mina vardagliga intryck. När jag blev för gammal för detta community, drev jag vidare in i ännu inte superpopulära bloggsfären. Ett tag kombinerade jag mina intressen på Lunds universitet. Jag läste på ekonomihögskolan och fattade tycke för deras kårtidning Nådiga Lundtan. Jag började skriva kåserier (krönikor) och gjorde passande illustrationer till. Jag ritade även åt andra och någon enstaka gång skrev jag en humorlös artikel om att söka jobb. Jag tänkte dela med mig av mitt gamla material och först ut har vi Ska vi slå vad?!

Klicka på bilden för att läsa texten.

Ni får ursäkta att jag inte hunnit uppdatera. Blev så överväldigad av alla besökare och komplimanger igår att det helt enkelt tagit lite tid att smälta. Jag fick reda på att jag var på blogg.se's startsida vilket gjorde mig oerhört glad. Jag får hoppas att ni nya besökare återkommer för trots att jag tecknar för min egen skull, blir det så mycket roligare om mina illustrationer uppskattas av andra - såväl tecknare som konstintresserade.

Som ett tack för alla fina kommentarer, har jag under förmiddagen skyndat mig med att färglägga en ny Square-bild. Trots att jag stressat något tycker jag faktiskt att det blev riktigt bra. Anledningen till att den heter Den andra beror på många olika saker. Det kan handla om en otrohetsaffär, ett triangeldrama, kärlek, avundsjuka, den onde och den gode eller något annat känslosamt. Tjejerna ser inte speciellt muntra ut så man kan ana visst känslospel. Jag skall försöka skapa lite mer drama i dessa bilder för jag får en otrolig kick av att se den färdiga produkten. Notera än en gång den enkla blomman som funnits med på tidigare Square-bilder.

Man skulle definitivt inte kunna kalla mig proffsig då jag tecknar. Jag använder mig av Caran d'Ache Prismalo's akvarellpennor men som ni säkert insett vid det här laget, gör jag endast torra bilder även om jag är nyfiken på att testa MCP-tekniken (Magic Color Pencils). Pennorna är alltså inte optimala för min teknik. Fast jag gillar att arbeta med dem och har gjort det i många år. Ovan ser ni 80 pennor men jag använder en förpackning med 40 stycken. Jag är alltså något begränsad. Jag märker att det behövs fler färger - speciellt med tanke på att jag verkligen älskar färgsprakande illustrationer - och andra sorters pennor. Några som "biter" lite mer på pappret. Det blir att spana in Matton nere i stan då jag har fått lön.

Lär er mer om MCP-tekniken: Muhrens sida | You tube | Stämpelgården

Det finns en benämning på en viss sorts person. Jag talar om Acne-tjejen. En del tjejer viger sitt liv åt Acnes design och jag kan väl också förstå dem. Acne gör de snyggaste kläderna i Sverige, enligt min mening. De som har råd, kan klä sig i Acne från topp till tå och ovan har vi en sådan brud. Jag avundas henne faktiskt för jag hade varken tackat nej till skjorttunikan Swank eller stövlarna Pistol. Jag blev så pass inspirerad av tunikan att jag dissekerade en trist skjorta igår i hopp om att den skall komma att likna Swank litegrann.

Jag tycker vi fortsätter med dessa outfitbilder. Den ena idén efter den andra poppar upp så det är bara att lyda och sätta pennan till pappret. Ibland utvecklas bilder allt eftersom. I det här fallet var det bara ett par simpla byxor från början och långkoftan var omönstrad. Men eftersom jag gillar färg, blev det en liten förändring med jeanslapparna på benet och ränderna på koftan. Dem cerisa Dr Martens är bara för coola och även om jag absolut aldrig i livet skulle få för mig att köpa sådana skor så är det så roligt att ge en tecknad figur ett par istället. Vi kan kalla det kreativ kompensation. Senilsnörena är dock en fiffig uppfinning som jag nog kommer att anamma en dag.

Ett tag var jag inne i manga-svängen och tyckte att det var det bästa som fanns. Det kunde säkert kopplas till min enorma fascination för Betty Boop. Jag hade flera bäddset med henne på. För en fem år sedan försökte jag rita mangafigurer men dock inte helhjärtat. Det blev något slags mellanting. Alltså inte ren manga. Teckningen ovan har också bara legat som ett uppgivet projekt i en låda och jag vet inte om jag pallar färglägga den. Skall jag eller skall jag inte?

Vilken härlig helg det har varit. Har just kommit hem från landet efter en lång gåsamiddag i sällskap av pojkvännens familj. Mycket trevligt. Är så mätt nu att jag nog inte behöver äta på några dagar. På väg hem från landet, körde vi in om Media Markt. Jag har varit på jakt efter en simpel skanner ett tag nu och jag har dessvärre endast trillat över all-in-one historier. Men på Media Markt fanns det jag behövde. Den är inte superhet med miljontals funktioner men den fyller den funktion jag vill använda den till - skanna och lägga in bilder i datorn. Tänkte lägga upp en bild om en liten stund.

Efter att ha fått liv i de gamla outfitbilderna kom jag på att sättet att rita på är rätt så kul och snyggt. Som sagt, jag gillar poserande tjejer i olika kläder. Denna bild kom till igår och tog inte alls lång tid att göra. När jag får en relativt konkret idé i huvudet så brukar det inte ta så mycket på krafterna att faktiskt slutföra den. Utsvängda jeans har länge varit i ropet men det är långt ifrån alla som kan bära upp dem. Därför blir det roligt att experimentera och få till en schysst outfit. Det här funkar rätt bra. Jag är nöjd med både färgsättningen och sättet hon står på.

I förrgår fick jag för mig att fortsätta rotandet i mina pappershögar (ordningssinnet börjar bli en besatthet). I allt bläddrande, fann jag denna teckning. Här har jag i och för sig lagt upp två av samma teckning vid sidan om varandra för att slippa det avlånga i inlägget. Det var då jag kom på hur jag fick idén till Square-bilderna. En tjej och en ram. Enklare än så kan det väl inte bli - om man inte inkluderar streckgubbar så klart. Det är roligt att se utvecklingen från att ha en tydligt markerad ram till att låta det detaljerade innehållet bilda ramen istället.

Här har vi då andra avdammade illustrationen. Försökte få in en modern touch i plaggen genom att ge henne leopardmönstrade ben. Det är inget jag skulle få för mig att bära själv men på en teckning ger det en något rivigare effekt. Ju mer det händer på bilden desto mer spännande blir intrycken. Det lustiga är att plagg- och accessoarkonturerna var lite före sin tid med tanke på rådande trender och att bilden kom till för två år sedan. Jag ritar gärna väldigt trendtypiskt. Det blir roligare att titta tillbaka på sen och se vilka tokigheter folk kunde bära (upp).

Det finns mängder av bilder i lådor och pärmar som inte färglagts. Jag trodde väl inte att teckningarna skulle bli snyggare med en färgklick innan- och utanför linjerna. Men så fel jag hade. Denna "outfitbild" ritade jag för två år sedan utan att färglägga den. Den har alltså legat bland en massa andra papper och inte fått det erkännande den förtjänar. Så igår dammade jag av illustrationen ovan. Jag försökte hålla mig till en liknande stil som med Lila kappan just för att jag ritade henne i samma veva. Det ser man på ögonen. Ja, till och med hatten. Det finns ännu en bild i denna variant som jag pillade på igår som jag tänkte lägga upp snart.

Denna teckning tillhör arkivet. Det syns kanske att jag gillar att rita hår och kläder. Jag skall väl inte sticka under stol med att jag mest ritar tjejer. Det är mycket tråkigare att rita killar. Vet inte varför men det har alltid varit så.

I bloggvärlden äger mode- och stilbloggarna. De är otroligt populära och dagens outfit är en typisk benämning i en typisk modeblogg. Har man ingen dagens outfit, så har man heller ingen modeblogg. Detta inspireras jag av. Under en veckas tid har jag skissat små outfit-bilder på mig själv men nu tänkte jag ta mig an lite annat folk - bland annat kända modebloggare. Det behöver inte vara jättelikt personen men man ska kunna känna igen stilen. Ser ni vem detta är?

Här har vi då andra Square-illustrationen. Precis som med Orange föreställer bilden en tjej med enormt hårsvall, blommor och unika detaljer. Vad som även kryper sig in i bilden är den enkla blomformen som jag både haft med på Orange och på modeillustrationerna (där de dock fått lite fler blad). Titta noga så ser ni fyra stycken. Här är den målad med ljusrött och grönt. De sitter på tjejens särk.