Boysen Illustration

Oj, vad jag gillar det här med mönster, struktur och hur tygerna följer kroppen. Sen så är jag också förtjust i att rita streck vilket har återkommit en hel del gånger. Streck gör så mycket för en bild. Jag använder mig ibland av samma metod som med dpi (dots per inch) där linjerna finns med ett visst avstånd ifrån varandra för att skapa ljusa och mörka partier. Så är det med punktmetoden. Om du punktar mycket på ett ställe blir det automatiskt mörkare. Väldigt enkel metod men ack så effektiv. Det kommer säkerligen dyka upp fler sådana här bilder. Ge mig en kreation och jag ritar av den. Jag brukar göra ansiktet sist på mina illustrationer. Anledningen till det är att kompositionen och färgerna runt omkring ger en viss känsla och den känslan vill jag återskapa i ansiktsuttrycket.

För några veckor sedan berättade jag att ena vardagsrumsväggen skall få äran att bli en tavelvägg. Det där var ju också ett förbannat påhitt av mig. Det kommer ta mig hur lång tid som helst att färdigställa den. Men så kom jag på att jag faktiskt inte bara behöver hänga upp mina egengjorda verk. Det är inte förbjudet att rama in sådant som redan finns och som inte är signerat av mig själv. Jag har ramat in ett vykort jag fick när jag slutade mitt jobb i januari. Tyckte mönstret var så fint. Men nu till saken. Jag ville ju inte att väggen endast skulle spegla mig utan också min sambo och det tog ett tag innan han kom på något motiv (jag tipsade en hel del). Men slutligen hittade han en bild som han skulle tänka sig. Men eftersom jag är lite omständig så letade jag reda på en ännu bättre bild med samma motiv. Frank Zappa himself. Ytterst cool stilikon. Det tycker vissa i alla fall. Det jag fascinerades av var hans långa hår och mustasch  à la gammaldags cirkusdirektör. För att kompromissa en smula med sambo som egentligen ville ha den andra bilden, blev denna i svartvitt. Jag gillar att dutta på lite lite färg men låt gå för denna gång. Bilden är inte mer än 8x12 cm.

Det var någon bland mina bloggbesökare som tyckte att alla mina illustrationer endast föreställt spinkiga personer. Det håller jag dock inte med om. Samma person ville att jag skulle kompensera detta genom att rita en mullig tjej. Det såg jag som en utmaning; tycker om att få tips på motiv. När jag gick på jakt efter en kurvig tjej, blev jag faktiskt besviken. Det finns inte mycket i fashionväg för dessa tjejer. Ingen nyhet men ett litet urval skulle man väl åtminstone kunna trilla över. Det enda jag hittade (kollade kanske inte tillräckligt noga) var nätbutiker som säljer underkläder till "plus-size" personer. Detta är resultatet. En modern Zorn-kvinna. Pilliga detaljer som vanligt.

Det här blir nog en bild att hänga upp på väggen. Jag tycker om färgpaletten och sättet tjejen tittar rakt fram. Den är kylig samtidigt som de gula paljetterna och det eldiga håret lyser upp och bringar värme. Referensbilden fångade min uppmärksamhet på grund av den vackra kompositionen och blicken som skrek "I own it". Jag önskade att jag hade mer tid över att verkligen lägga ner min själ i att rita. Denna gjorde jag för någon vecka sen men just nu har jag knappt någon egentid.

Jag har testat på att rita fler bilder med kvadratiskt mått. Det är egentligen en ganska svår match (för mig) men en utmaning är en utmaning. Det gyllene snittet försvinner helt (annars brukar jag vara ganska medveten om detta) och istället får man skapa en slags mittpunkt så att objektet inte "faller" eller "sjunker". Jag är halvnöjd med bilden. Vet egentligen inte vad det är som vacklar. Jag älskar dock klänningen. Man ser att den är svagt transparent. De röda ballerinaskornas huvudsakliga funktion är att agera färgklick till den annars ganska färglösa bilden.

P.S Kom på vad felet är. Hon ser smått död ut!

Jag har startat ett litet inredningsprojekt (som säkert kommer att ta hundra år med tanke på tankten). Det saknas personliga element i mitt hem. Bevis på att det är jag som bor där. Så för några veckor sen bestämde jag mig för att viga väggen över soffan till tavlor i olika storlekar och motiv. Jag skall konstruera varenda motiv. Det kan vara en bild på en människa, en panda, en växt, en sko, en bit av en tapet etc. Massor av olika saker skall slutligen sammanfatta mig och min sambo; delar av vår smak vill säga. Ovan ser ni mitt första motiv. Jag har använt akvarellpennor och tusch i olika färger. Ramarna skall dessutom missmatcha. Vissa skall vara ovala och andra rektangulära. Det blir spännande att hänga upp alla tavlor. Kan knappt bärga mig.

Min mor har bett om tre illustrationer som är tänkta att hängas ovanför varandra. Alstren (15x15 cm rityta och 20x20 cm papper per styck) skall passa ihop så det krävs lite eftertanke vad gäller motiv. Jag vet dock vad hon tycker om vilket så klart gör det lite lättare. Detta är första bilden och jag vet på ett ungefär hur de andra skall se ut. Japp, jag gillar klassiska illustrationer. Inte bara moderna grejer utan tidigt 1900-tal är ett härligt sätt att bryta av med. Tanken med bilden var att skapa en berättelse. Man kan tolka den lite hur man vill men självklart handlar det hela om resande. Att ta sig från en plats till en annan - med- eller motvilligt. Reser hon själv med ett entourage? Har hon tvingat sina föräldrar att åka med på en resa till Indien? Väntar hon på tåget? Hon tillhör åtminstone medelklassen, så långt kan vi göra ett konstaterande, men i övrigt kan det vara vilken flicka som helst. Jag blir påmind om Elsa Beskows Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Gammeldags och vackra färger. Jag läste hennes böcker som liten. Var finns dem förresten idag Moa? Barnbokskvalitet på hög nivå.

Detta är då beställningsjobbet som jag nämnde för cirka en månad sedan. Två föredetta kollegor som också är tillsammans firar 8 år och vad passar inte bättre då än en bild på dem. Jag tänkte diskutera lite kort det här med bakgrunder. Jag tecknar sällan bakgrund för att det lätt ser fjantigt ut. En ren och klar vit yta i bakgrunden ser snyggt ut i all sin enkelhet (på skärmen) men när man sedan har den fysiska bilden framför sig kan det faktiskt se något ofärdigt ut. Nu gjorde jag en bakgrund för att den fanns med på fotografiet men det var just för att det inte skulle se så platt och trist ut "med lite grundskoleporträttfotomolnigt" i bakgrunden, Jag valde dock att göra bakgrunden till ett objekt i periferin genom att addera mycket svagare färger och knappt någon kontur alls. Det skapar djup och ger bilden en mer verklighetstrogen känsla. Det är alltså en månad sedan jag gjorde denna bild och redan nu finnsd et saker jag skulle vilja justera. Går det verkligen så fort med ens eget kritiska öga?

Det här var ett annorlunda sätt att få till en illustration. Länge har jag velat få med det tidlösa Josef Frank-mönstret på Svenskt Tenns smålandskassar och i huvudet såg det ut på ett speciellt sätt. Dock något frustrerande att inte få till bilden exakt som i fantasin men trots det gillar jag resultatet. Det är dock med viss ambivalens jag tittar på bilden. Jag letar efter ett ansikte, ett par ögon och hår. Varför just ett huvud skall betyda så mycket? Men man behöver inte få med hela kroppen och det var ju faktiskt Manhattan-väskan som skulle stå i fokus. Jag är inne i en väldigt ivrig period så jag hoppas inte att jag slarvar för mycket.