091126 - Thanksgiving
Copyright © Victoria Boysen 2009
Det är ofta som man bara tar sig genom livet utan att reflektera över det fina innehållet. Många gånger klagar vi på saker och glömmer bort att visa uppskattning. Tacksamhet för både små och stora saker, är att uppskatta livet. Denna vecka har jag mycket att vara tacksam för. Fina vänner som agerar stöd i vått och torrt. Vänner som lyssnar och vet vad som värmer en ruggig dag i november. Vänner som bjuder in till fest mot veckans slut. Vänner som bryr sig. Det är kärlek. Bilden ovan sätter fingret på detta. På känslan över det gemensamma. We can do this. Och det härliga i att ge av sina egna medel, är att man själv blir så glad av att se en annan människa lysa upp. Passande nog är den 26 november Thanksgiving Day i USA.
Kom förresten på häromdagen att bloggen fyllt ett år. Galet! Men kul. Trevligt att många av er har hängt med från början. Hoppas år två kommer bli lika gemytligt och att ni fortsätter följa utvecklingen.
091123 - Skrattretande
Copyright © Victoria Boysen 2009
Det här verkar gå framåt. Andra bilden avklarad. Har redan börjat skissa på den tredje. Mycket känslor och tankar som bubblar inombords. Förmodligen funkar det att begränsa mig själv till en ruta. Gör vad du vill, bara du håller dig inom ramen. Lite så. Som att skapa en egen historia på varje uppslag. Det blir nog inte mycket färg på ett tag men man vet ju aldrig. Känner dock för det svartvita - att med så få medel som möjligt skapa dynamik och varierande dimensioner. Det är en utmaning. Samtidigt får jag chansen att visa mänskliga uttryck som tilltalar mig. Jag gillar konceptet. Hoppas att ni uppskattar det med.
091121 - Besviken
Copyright © Victoria Boysen 2009
Ja, vad skall man säga. Inte varit produktiv på ganska länge. Har inte haft tid, ork eller känsla för det. Men så hände plötsligt grejer i mitt liv som fick bägaren att bokstavligen välta över. Då fanns penna och papper nära tillhands. Jag är så trött på att älta inför andra människor genom tal och skrift. Enda utvägen var tecknandet. För det är ju trots allt det som är det mest personliga jag har. Under en tid har jag grubblat över en sak. Köpte en fyrkantig svart bok med vita fina blad. Den skulle bli min bilddagbok, hade jag bestämt. Men jag visste inte på vilket sätt. Nu vet jag. Igår fanns det ingen hejd på min hand. En talade bild och några ord som säger allt - för mig. Boken kommer ligga framme. Den är ingen hemlighet. Även om jag är den enda som vet den exakta innebörden. Är ganska förvånad över att jag hade kreativiteten inom mig trots total olust. Men bilden ovan hade en förlösande effekt.
