Hide and Seek


Copyright © Victoria Boysen 2009

Vissa teckningar bara skriker efter att bli färglagda. Detta var en sådan teckning. Bloggerskan ovan är ingen mindre än Elinkan och det är andra gången jag lånar en bild av henne. Första försöket var en hastig historia men denna har jag lagt ner mer tid på och jag tror det syns. Nu har jag dessutom arbetat vidare med bakgrund. Fick den i princip gratis men det är trevligt att se hur min stil kan se ut i ett större sammanhang. Skulle vilja göra fler bilder i samma stil. Små noveller eller kortare ungdomsberättelser. Tror att det skulle passa mig.

Illustrationskurs del 2





Copyright © Victoria Boysen 2009

I onsdags var det dags för andra lektionstillfället. Vi skulle teckna av något ur verkligheten och alla hade med sig saker som skimrade. Jag hade tagit med mig lite smycken men läraren trodde det skulle bli för svårt att avbilda så jag drog upp det jag hade i väskan. En flaska Mavala genomskinligt lack och mina hörlurar med tillhörande Ipod. Gjorde mig själv ett litet stilleben och efter två timmar hade jag åstadkommit detta. Det är mycket svårt att avbilda saker ur verkligheten då de finns rakt framför en. Ögat noterar perspektiv men att sedan få ner det på papper är en helt annan grej. Jag kunde inte låta bli att plocka fram mina bläckpennor. Har nämligen köpt nya. Staedler Pigment liner 0.05 (heaven), 0.1 (skön), 0.3 (lite grövre), 0.8 (hej då, detaljarbete). Alla pennor fyller sin funktion. Och eftersom jag gärna arbetar smått blev 0.05 genast min favorit (Sofie, jag har inte lyckats hitta 0.03 ännu. Den verkar überpoppis men jag ger det ett nytt försök). Stilleben är underskattat känner jag nu. Okej, det får gärna fylla en funktion men har man problem med perspektiv - att objekt alltid är större i förgrunden och att det finns tusentals vinklar på allt - så bör man öva på detta. Ofta. Länge. Noggrant. Tills man spyr. Sen kan man manövrera tekniken med ögonen.

Jag märker att färgen lyser med sin frånvaro men icke att förtrösta. Det kommer mera. Massa massa färg. Visste ni förresten att jag har färgfobi?

Work in progress: Hide and Seek



Copyright © Victoria Boysen 2009


Just nu handlar det inte om att inspirationen inte finns där utan det hänger på vad som faller mig i smaken. Känner mig estetiskt kräsen. Det underlättar även om det låter negativt. Tunnelseende är ibland den enklaste vägen. Ni kanske ser vem detta är? Oavsett vad så avslöjas det när jag är klar med bilden. Det blir lite roligare så. Speciellt då personen i fråga inte vet att jag lånat en av hennes bilder än. Hon är för övrigt en av de personer som jag hade velat gestalta i en ungdomsbok. Anledning? Jo, för att hennes värld är så vacker och jag tror att det hade blivit en mycket fin tecknad värld också.

Dear Winona


Copyright © Victoria Boysen 2009

Gränsen för vad en sund och en ohälsosam relation är hårfin i många lägen. När jag började skissa fram Winona Ryder, insåg jag hur psykopatiskt det skulle kunna vara - om jag var en labil människa. Kändisar lever i en värld där störda människor flockas runt dem. En del av dem kallas groupies och andra står och lurar i buskarna utanför bostaden. Vad jag vet, är jag inte besatt av vare sig Winona eller någon annan känd förmåga. Men jag fascineras av henne. Så här har du ett fanmail. Skrivet av någon som borde söka hjälp. Eller? Så vad säger ni om bakgrund? funkar det? Eller skall jag bygga upp hela Sims-samhällen för att det skall fungera optimalt? Jag är kluven. Vad är en bakgrund egentligen? Note to self. Visst är det härligt med stavfel! Det är inte mitt fel. Alls.

Illustrationskurs del 1


Copyright © Victoria Boysen 2009

Jag har börjat på en illustrationskurs. Kände att jag behövde det. Jobba med hela koncept, olika tekniker, träffa likasinnade människor och få feedback på det jag gör. Annars sitter jag ju mest i min ensamhet och tecknar. Det blir inte mycket till konstruktiv kritik och jag kunde önska att jag fick mer av den varan. Under sju kurstillfällen kommer gruppen att träffas. En gång i veckan blir det. Igår blev vårt uppdrag att rita två gratulationskort. Ett formellt och ett informellt. Prestationsångest rådde i salen och det var skönt att inte vara själv om den känslan. Det svåraste var att komma på ett formellt kort och mitt blev bara trist. Däremot blev jag ganska nöjd med det informella. En bild poppade upp i huvudet och snart hade jag min lilla tjej med ett stort hjärta i sin famn. Jag tänkte lägga upp mina kursalster här - om det blir till något så klart. Det kan ju vara rätt kul för er också att se vad jag hittar på.

Sea of Shoes


Copyright © Victoria Boysen 2009

Jag försöker mjukstarta. Det innebär bland annat att jag inte skall komplicera det för mycket för mig själv. Det där avancerade, och det där jag så gärna vill göra, kommer tids nog. Det lätta i sammanhanget består av fina bilder hämtade från flera ställen. Jag brukar besöka Sea of Shoes emellanåt. Hon lever i en helt annan värld och materialism har inte samma innebörd som det har för mig. Men å andra sidan kan människor inte leva på samma sätt heller. Nyanser är det fina i kråksången. Och hon är ju inspirerande. Det särskilt intressanta med henne är att hon skiftar skepnad lika ofta som hon byter skor. Egentligen tycker jag inte porträttet är särskilt likt men i vissa vinklar och ljus så går det an. Jag fick dock fram det mest essentiella - de mörka dragen.

The Boots



Copyright © Victoria Boysen 2009

Hej mina vänner. Tack för era fina ord. Det har värmt ett tomt hjärta den senaste tiden. Men nu börjar jag komma tillbaka och mår bättre än jag gjort på ganska länge. Försöker dock undvika stressen med att uppdatera bloggen. Det skall vara ett nöje och inget tvång. Men hädanefter skall jag förhoppningsvis lägga upp något här varje vecka. Nu är det ju egentligen höst, även om sommaren envisas med att hänga kvar lite till, så jag tänkte inleda september med en höstig bild. Referens återkommer när jag är klar med konstverket. Vet inte riktigt hur jag skall gå tillväga. Blyertsen var så mörk så det blev lite kladdigt alltihop. Små detaljer är kanske kul för er att se? Blev extra nöjd med de där luffarkängorna så ni får en närbild på dem. Hej igen! 

RSS 2.0