Boysen Illustration

Copyright © Victoria Boysen 2010

Efter att ha målat på Lost Track of Time under en längre tid - allt mer än tre dagar är ett evighetsprojekt - var det på sin plats att bara låta handen få frispel på papper med blyerts. Få något klart inom en halvtimme. Det mest naturliga vore då att låta penseln vila ett tag och gå loss med HB 0.5 istället. Första resultatet blev Panda. Naken. Rädd. Exposed. För att inte skämta bort allvaret, betyder det just det. Tycker att överkroppen beskriver pandans situation, gentemot människan, ganska bra. För övrigt. Jag har en inneboende fascination för svartvita djur. Och djur i största allmänhet. De blir så fina i blyerts. Klicka på bilden för större version.

After working with a "neverending" project, like Lost Track of Time, I felt the urge to lose control with the pencil and see results right away. Sketching is the best solution for this urge. Panda is naked, afraid and exposed. Just as it is in real nature life.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Då kom dagen då Lost Track of Time blev klar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att det känns som en lättnad. Samtidigt infinner sig en sorts vilsenhet. Vad ska jag göra nu? Men jag vet vad jag ska göra. Det är bara den där allmänna insikten om att nu är ett långvarigt projekt till ända. Var blev fyrverkerierna av? Om vi ska se till motivet och slutresultatet, finns det en del att yppa. Delar är jag riktigt nöjd med, medan det finns vissa partier som jag kunde ha gjort bättre. I det stora hela är jag dock riktigt nöjd. Bilden växte fram från en hatt, kanin, tekopp och ett fickur. Inte trodde jag att det skulle bli såhär. Det är det som gör processen så spännande.

Nu är det som så att jag fått en del förfrågningar huruvida bilden är till salu. Originalet är jag inte riktigt redo att släppa ännu men jag undrar ifall det finns ett intresse i att köpa ett signerat exemplar i begränsad upplaga? Ni kan ju kommentera nedan eller slänga iväg ett mail på boysenillustration(at)hotmail(dot)com så ser jag hur pass stort intresset är. Originalstorlek är A4 men detta kan ju alltid korrigeras på tryckeri.

The day has come. Lost Track of Time is finished. Can't believe that I'm done. Overall I'm quite pleased with the result. Now I'm wondering if there is an interest in buying a signed copy in a limited edition. The original is in A4 format. Please comment below or send me an e-mail.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Motivet börjar ta form. Jag lär mig nya saker hela tiden och för varje penseldrag inser jag storheten i akvarellen. Hur man kan blanda två färger och det sällan blir fel. Hur stor betydelse vattenmängden har. På hur bra humör jag bör vara för att kunna arbeta med små handrörelser. Min kupformade palett hjälper mig mycket. Jag kan arbeta med fem olika nyanser av rött samtidigt. Jag är dock långt ifrån klar. Jag funderar ständigt på nästa drag. Kläderna på Alice. Stolarna. Himlen. Färgkombinationer är a och o. Och än har jag inte lagt den avgörande touchen med bläckpennan. Men vad som står klart i nuläget är att motivet alltid kommer att påminna mig om hur jag hoppade ut i det okända och utökade det tekniska förfarandet. Att man kan bli så upprymd av vattenfärger. Galet. Men alldeles alldeles underbart.

Klicka på bilden för större version.

Jag är i skapartagen och nu inför sommaren känner jag för en uppfräschning utav bloggen. Provar på olika headers, utan lyckat resultat. Det beror på att jag saknar rätt program i datorn. Men ni förstår säkert känslan när man är trött på något och kräver omedelbar förändring. Det ska vara nu och meddetsamma. Ni får helt enkelt stå ut med en del konstigheter framöver. Inget radikalt men små förändringar kommer att ske. Nu när jag ändå är i gång. Ni får gärna följa mig på Twitter. Jag älskar denna mikrobloggsvariant. Kort och konsis. Brukar uppdatera med jämna mellanrum. Tecknar jag inte, så tänker och skriver jag. Ingen ände på denna hjärna, helt enkelt.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Ibland blir man inspirerad av det mest oväntade. Jag har fortfarande ett kluvet förhållande till akvarellen. Det beror mest på rädslan att en bra skiss förstörs av ett endaste penseldrag. Men för att lära, måste man våga. Jag trodde inte att tuppen skulle bli bra så risken för att bli besviken, var minimal. Ganska bra grundtanke. Särskilt med tanke på hur nöjd jag är. Jag lär mig hela tiden. Tuppen var en present. I tryggt förvar. Som vanligt började jag med en blyertsskiss, fortsatte med att färglägga och avslutade med den svarta bläckpennan på valfria ställen. Jag älskar akvarellen när det blir bra. Mer frihet. Fantastisk känsla.