Boysen Illustration

Här har vi ett gammalt exempel på akvarellpennors funktion efter kontakt med vatten. Det bästa med denna teknik är att man kan bygga på färger som till exempel vitt för att skapa kontraster och skärpa. Man kanske kan kalla detta ett stilleben. Jag tror nog att den konstvarianten är en av de mest onödiga om man ser till det historiska perspektivet. En skål med frukt. Och? Ett bord med en blomvas. Jahapp? Det skall vara något som gör motivet speciellt. En reflektion av en person som syns i i en väggspegels skimmer. Till exempel. Det här ovan, fyllde ingen funktion alls. Jag minns bara att jag tyckte toffeeburken var så fin och att det som låg utspritt var fantastiskt gott. Men men. Jag var inte tillräckligt gammal för att resonera som jag gör nu och vem vet, om tio år tycker jag kanske stilleben är vansinnigt häftigt.

För en vecka sedan fick jag ett ryck och började städa. Mitt i röran, poppade denna gamla teckning upp. Jag visste att det saknades en från 2003 men först nu hittade jag den. Snart finns det inte mycket kvar att visa från en svunnen tid. Fast å andra sidan är mycket av mina "äldsta" teckningar i bloggen rena historian redan. Så fort går det. Det är det som är det häftiga. Jag experimenterar, testar olika stilar, hittar något nytt och intressant, förkastar annat och fortsätter så. Det är nog dags att justera kategorierna men det tar ju också ett tag. Rita eller sortera? Jag föredrar nog att rita. Tanken med att lägga upp denna bild nu var också att kunna suga till mig en uns inspiration för den ger inte riktigt med sig. Ibland känner jag mig stabil, vilket är himmelriket, men nu går det trögt. Jag kämpar på skall ni veta. Det jag gillade mest med bild ovan back in the day, var ögonen. De blev riktigt bra och det tycker jag fortfarande. Gröna ögon och rött hår alltså. Otroligt vackert. Även på bild.

När jag rotade bland gamla teckningar, fick jag syn på denna. Jag vet inte riktigt hur och vad jag tänkte här. Jag minns att den gjordes på frihand och när jag visade en kompis mitt lilla alster så brast hon ut att det var ju Lil'Kim. Detta är flera år sedan och jag hade ingen som helst aning om vem hon var eller vem någon annan kändis var för den delen (förutom Roxette). Om det skulle vara Lil'Kim så är det definitivt från hennes unga och oskyldiga dar. Jag kom precis på något jag tänkte när jag färglade bilden och det var stoltheten över att lyckas skapa skuggor med färgpennorna. Håret var en bedrift. Fast jag kan inte låta bli att skratta en smula. Munnen är helt fantastiskt overklig.

En liten parentes. De senaste exemplen på gamla alster blir lite konstiga vid inscanningen. Det beror på att jag har en bakgrund som inte tas med. Därför jobbar jag mest cleant (vitt) utan massa trams.

Jag har fortsatt att rota igenom mina gamla teckningar och av någon anledning kan jag inte hitta allt. Men lite finns kvar. Porträttet ovan tecknades för många år sedan. Skuggarbeten har alltid varit väldigt intressant att göra och det är faktiskt en av de enklaste momenten i tecknadet, tycker jag. Dessutom kan jag tillägga att jag länge har tvekat på att kunna teckna killar för att deras utseende blivit så androgyna. Bilden ovan har lite av detta i sig - särskilt vid munnen. Håret hade kunnat bli bättre också. Här ser det mest ut som att han doppat hela luggen i flytande vax och kammat ner allt. Nu sitter det där det sitter. Fast jag skall väl inte vara så taskig gentemot min egen forna prestation. Det var väl rätt bra tecknat för att ha varit 18 år och självlärd. Och nu kan jag faktiskt teckna killar, så det så.

God fortsättning på er. Hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Då var jag tillbaka i kalla Sverige men det är skönt att vara hemma. Ordningen återställd. Eller nästan. Mycket att stå i nu. Nackdelen med semester. Men nu är det nya tag med ett stundande nyår som förhoppningsvis kommer att bjuda på trevligheter. Åter till illustrationerna då. Det känns att jag har varit ifrån tecknandet. Jag skall försöka hinna med lite nu men jag kan inte lova något. Här har vi i alla fall en gammal goding. Rödklädd så här i mellandagstider. Det finns väl inte mycket mer att säga än att jag gillar den. Känslor i blicken och vinden i håret. Motorcycle chic(k) skulle man kunna kalla henne.

Jag minns hur jag omsorgsfullt gick igenom modemagasin och sökte häftiga poser och utmanande rynkor. Detta var också under 2003 och resultatet blev ganska bra. Än en gång hade jag velat fylla i linjer och markerat kläderna med ännu mer färg men jag finner dock charmen i bildkvaliteten. Jag var extra nöjd med armbandet på vänster sida. Att lyckas få till ett skimmer kan i vissa lägen vara en match men för att lyckas har jag lärt mig att använda mycket gult, brunt och orange. Kontrasterna skall vara tydliga. Även skjortan var något jag förvånades över. Randigt ger nämligen en hel del effekt. Ögongodis, kan man kanske kalla det.

Här har vi ett riktigt gammalt alster. Det var dags att bjuda på ett sådant, tyckte jag. Jag tror att den är ifrån 2003 och var en del av en drös med arbetsprover som skickades iväg till Folkhögskolan i Östra Grevie. Jag sökte in på den grafiska linjen vilket så klart var helfel. Vet inte hur jag tänkte då men jag skulle ha sökt en annan inriktning, då hade jag nämligen fått gå en grym konstutbildning. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. När jag ser denna bild, kan jag inte låta bli att irritera mig på "missar" eller saker som jag absolut inte hade gjort idag. Det händer visst en del på fem år. Egentligen hade jag velat fylla i konturer och färglagt mer men så kan man inte hålla på heller. Det är fusk att sudda ut det förflutna. Dessutom är det roligt att se ens egen utveckling och kontemplera. Så vi säger som The Beatles. Let it be.

Detta är tredje och sista kåseriet jag skrev för Lundtan i 2005. Jag blev rätt nöjd med illustrationen då det begav sig och jag gillar den fortfarande. Bilden skulle likna ett eländigt jag och tjejen ser ju allt annat än glamourös ut. Kanske får jag för mig att kåseria i denna blogg framöver men jag producerar varken bilder eller text i ett kick. Därför kan det förmodligen dröja - hur roligt det än är. Idag är det första advent. Det är nu julmyset skall gå på högvarv. Vi får se vad jag lyckas producera under december månad som bidrar till extra mys.

Klicka på bilden för att läsa texten.

Madeleine skrev en tredje berättelse om hur hon alltid lyckades planera helt fel. Som student går man på minst en bal och Madeleine skulle inte vara sämre. I sista stund hittade hon en klänning som skickades med expressfart från uppåtlandet. Den var inte hennes storlek men med lite vilja och hjälp från vänner, kan allt bli bra. Så jag ritade Madeleine-karaktären med en mycket åtsittande klänning. Men jag har gjort en miss i illustrationen. Kan du hitta den? Den stör mig än idag. Vill ju inte lämna ifrån mig ett slarvigt ark.

Madeleine skrev en berättelse om hur hon alltid lyckades åka eller köra vilse. En av hennes otursamma incidenter innefattade en bussresa som skulle gå mot Köpenhamn över bron men som istället åkte med på väg mot Oslo. Därför blev den här bilden till. Vilse i pannkakan med en del packning och en tidsplan som nästan spräcktes. Panik. Det är inte lätt det där med att hitta rätt alltid. Jag har själv blivit strandad på ställen jag inte haft en aning om fanns och heller inte vetat hur jag skulle ta mig därifrån. I början av min lundavistelse, lyckades jag cykla till en stadsdel som låg ganska långt bort ifrån där jag bodde. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att följa efter alla andra cyklister. Jag menar, hur fel kan det egentligen bli? Ganska mycket fel, visade sig. Jag gillar barnsliga bilder. Det är absolut inte lätt men man har mer frihet och det är kul att rita "rekvisita".

Eftersom det är helg, tänkte jag bjuda på lite "lördagsläsning" och illustration i form av Broder Jakob, Broder Jacob. Här har vi ännu en text på vad jag skrev i början på mina universitetsstudier. Inget jättesmart och pretto utan bara skön avkoppling i den stressade vardagen. Det behöver vi alla emellanåt. Under tiden skall jag fortsätta njuta av helgen och teckna vidare på nya projekt. 

Klicka på bilden för att läsa texten.

Som jag nämnde igår, gjorde jag en del illustrationer åt andra på kårtidningen Nådiga Lundtan under år 2005. Bilden ovan gjordes åt en duktig skribent vid namn Madeleine. Hon skrev, liksom jag, om personliga incidenter och vardagliga betraktelser. Jag har scannat bilden direkt från tidningen och deras färgprint var inte direkt optimal. Därför har den blivit något "rosafierad" och kontrasten stämmer heller inte. Det är kul att skapa "mesiga" illustrationer med lite humor i. Det hjälpte givetvis att texten var underhållande. Jag lägger inte upp texten här då den inte är min. Rättigheter och sånt, ni vet. Men det framgår förmodligen att texten handlade om tekniskt handikapp.

Jag tycker inte bara om att teckna utan skrivandet har varit en stor del av mitt liv i flera år. Ända sedan Lunarstorm. Där skrev jag dagbok om mina vardagliga intryck. När jag blev för gammal för detta community, drev jag vidare in i ännu inte superpopulära bloggsfären. Ett tag kombinerade jag mina intressen på Lunds universitet. Jag läste på ekonomihögskolan och fattade tycke för deras kårtidning Nådiga Lundtan. Jag började skriva kåserier (krönikor) och gjorde passande illustrationer till. Jag ritade även åt andra och någon enstaka gång skrev jag en humorlös artikel om att söka jobb. Jag tänkte dela med mig av mitt gamla material och först ut har vi Ska vi slå vad?!

Klicka på bilden för att läsa texten.

Ett tag var jag inne i manga-svängen och tyckte att det var det bästa som fanns. Det kunde säkert kopplas till min enorma fascination för Betty Boop. Jag hade flera bäddset med henne på. För en fem år sedan försökte jag rita mangafigurer men dock inte helhjärtat. Det blev något slags mellanting. Alltså inte ren manga. Teckningen ovan har också bara legat som ett uppgivet projekt i en låda och jag vet inte om jag pallar färglägga den. Skall jag eller skall jag inte?

I förrgår fick jag för mig att fortsätta rotandet i mina pappershögar (ordningssinnet börjar bli en besatthet). I allt bläddrande, fann jag denna teckning. Här har jag i och för sig lagt upp två av samma teckning vid sidan om varandra för att slippa det avlånga i inlägget. Det var då jag kom på hur jag fick idén till Square-bilderna. En tjej och en ram. Enklare än så kan det väl inte bli - om man inte inkluderar streckgubbar så klart. Det är roligt att se utvecklingen från att ha en tydligt markerad ram till att låta det detaljerade innehållet bilda ramen istället.

Denna teckning tillhör arkivet. Det syns kanske att jag gillar att rita hår och kläder. Jag skall väl inte sticka under stol med att jag mest ritar tjejer. Det är mycket tråkigare att rita killar. Vet inte varför men det har alltid varit så.