Jag flyttar

Dagen är kommen. Jag har flyttat över bloggen till Wordpress som är ett helt fantastiskt bra verktyg. Ni hittar mig här. Eftersom jag inte enbart gör illustrationer, utan även skissar och målar på duk, tyckte jag att det var dags att byta till Victoria Boysen kort och gott. Jag kommer alltså även att lägga upp mina tavlor. Hur kul är inte det?! Jag är dock inte klar med all inflyttning så det lär se smått halvfärdigt ut ett tag till. Jag hoppas dock att ni följer med! Om ni länkar till bloggen så glöm inte att byta adress. Tyvärr har jag inte lyckats få med alla fina kommentarer som ni har öst över mig genom åren och det är jag ledsen för. Men ingen idé att titta över axeln. Nu blickar vi framåt! Bloglovin' har varit fenomenala med att ändra bloggadressen så ni som följer behöver inte göra ett jota. För er som ännu inte följer, vore det en bra grej att börja. Det gör ni här.

Återigen tack för att ni gjort bloggen till mer än jag nånsin har kunnat drömma om. Jag har träffat på en mängd talangfulla individer och fått så mycket respons. Det har berikat mitt liv helt klart och det kommer det fortsätta att göra. Nu kör vi vidare! 

The day has come. I have moved my blog to Wordpress. Please join me and if you don't already follow me at Bloglovin', you can subscribe here. All you followers don't have to do a thing except visit my blog here of course. Thank you for these years. The blog has become something I could never dream of. Let's roll!


Emsedge

Copyright © Victoria Boysen 2011

 

Ibland fastnar jag för en särskild bild som väcker empati. I vissa fall är känslan vag, ur min synvinkel, men det är då jag tar till blyertspennan och förstärker de bitarna som jag skulle vilja förmedla. Nu var det de ledsna hundögonen och plutläppen. Tjejen på bilden är Emma Elwin och hon bloggar här. Det har för övrigt inte blivit mycket tecknande den senaste tiden. Däremot har jag bekantat mig med akryl och snart har jag färdigställt en 1x1 meter stor canvasduk med massor av färg. Vi får se vart det leder.

Bidrar förresten till portföljjakten #6 som Hanna Fridén håller i.


Sometimes my eyes gets caught by a picture with a certain feeling. It can be an almost undefined emotion but that's when I take out my pencil and emphasize the feeling I'm after. In this case it was the puppy eyes and pouty lip. This is Emma Elwin and she has her own blog here.

Olive

Copyright © Victoria Boysen 2011

 

Det är hela havet stormar i mitt huvud och jag gillar läget. Skarpt. Jag tänker på ett nytt grafiskt motiv medan jag skissar vidare på ett annat. Och apropå skissa, var går gränsen för att bara skissa och faktiskt färdigställa en teckning? Jag tror inte att jag är särskilt intresserad av att göra mer på den här. Den ser faktiskt ganska klar ut. Blyerts och sudd är två underbara verktyg utöver bläckpennan. Fick med ett antal favoritobjekt ovan. Och fantasin är ju det enda som begränsar så jag klumpade helt enkelt ihop rubbet. Växter (och olivträdet i det här fallet) är något av det bästa jag vet, likaså den ultimata behån. Kay Bojesens teakdjur är jag barnsligt förtjust i. Skulle kunna tänka mig ett helt zoo. Nöjde mig med björnen. Rubiks kub är något som fascinerar mig ytterst. Särskilt de människor som kan lösa röran på nolltid. Sedan är inredning en ny liten favorit och gärna välfyllda bokhyllor och mattor med personlighet om nu en matta kan ha det. Voìla. Här har ni Olive. En teckning som speglar mig ganska mycket. Nästan lite obehagligt tillfredsställande att lyckas illustrera kärnan i sig själv. Kan man komma närmare? Den transparenta stilen påminner mycket om Med volang. Dock mindre volang den här gången.

I love lots of things, so I merged them into one image. The perfect bra, bookshelves, Kay Bojesen's wooden animals, the Rubic cube and plants (aspecially the olive tree in this case). The pencil is a wonderful tool. Enjoyed this session a lot.

Rycket i tecknartarmen

Nu är jag där igen. Inspirationen är närvarande. Blir alldeles upprymd av faktum. Men samtidigt blir jag rädd att känslan som dök upp så kvickt, kommer att försvinna lika fort igen. Jag hoppas inte på det! Igår var jag på konsert. Emil Jensen uppträdde. Där och då blev jag inspirerad. Och ännu mer när jag stod utanför Victoriateatern med min kompis. När jag hade gått och lagt mig på kvällen, följde denna upprymda känsla med mig in i sömnen. Somnade förmodligen med ett leende på läpparna. Det är som att jag berikas med en gåva varje gång jag känner hur det rycker i tecknartarmen. Det där rycket alltså. Det är som en förälskelse. Det gäller att fånga ögonblicket och ta tillvara på alla beståndsdelar. Se, andas, äta och ta på tillståndet. Nu hoppas jag att the feeling stannar ett tag, åtminstone tills jag har gjort ett första utkast. Som vanligt är svart bläck på benvitt papper den enda vägen. Det må vara enformigt men jag tror att det någonstans kan hjälpa mig att hitta mitt bildspråk. Det ska kännas tryggt. Låt nu timmarna passera illa kvickt. Måste ha tag på en ram också! Och träna. Och laga indisk tandoorigryta. Stressen! En måndag. Hur ska det här sluta?

I have feeling and it's all thanks to Emil Jensen. I went to a concert yesterday evening. Emil sings, talks and entertain by spoken word in Swedish. Inspiring and wonderful and now I am trying to capture the moment - although my priorities lies elsewhere. Longing for some alone time with my pencil and some sketch paper.

Monsieur

Copyright © Victoria Boysen 2011

 

Jag satt förleden i sängen och skissade. Håller till där en del. Fungerar som en slags beskyddande och bekväm borg. I all sedvanlig iver blev Monsieur till. Först var han bara en skiss men sen fortsatte jag kladda och plötsligt hade jag kalkerat av skissen och vips blev det såhär. Tänkte en liten stund på vad han skulle kallas och tidigt stod det klart att det här är en fransman. Jag vet egentligen inte om det finns en urtyp för fransmannen men i mitt huvud är detta han. Sedan kom jag på att Monsieur visst påminner en del om alla dessa barista- och caféloggor. Aja, igenkänning har ingen dött av. Det jag gillar bäst med motivet är att det känns som att jag tagit bläckkoppen och stänkt lite här och där. Ska vi vara lite sötsugna så kan man ju alltid föreställa sig att jag målat - i extrem orealistisk precision - med lakritssås. Monsieur hamnar på väggen i en ekram och passpartout. Noir et Blanc. Always and forever baby.

First he was only a sketch and then suddenly he was Monseiur.

Fork and Collar

Copyright © Victoria Boysen 2011

 

Jag är för tillfället trött på porträtt men jag tycker fortfarande om att rita ögon och skuggor. Är smått dampig. Måste rita. Även om resultatet inte alltid blir så bra. Som jag har nämnt tidigare, funkar skissandet bra för att lyckas avreagera. Fantastiskt gött att gå loss med blyerts. Var dessutom den perfekta blyertspennan. Minns inte hårdheten då det är stift. Säkert HB. Blev alldeles smutslig om händerna i alla fall. Primitivt och naturligt. Är förresten klar med Stairs som jag har döpt om till Stairs in Prague. Men mer om det en annan dag.

Kind of restless these days. Sketches does the trick to calm the nerves.

Korpar

Copyright © Victoria Boysen 2011

 

Det finns ett tillfälle då jag kan rita fortare än ögat blinkar. Då jag har en plan och ett motiv klart för mig. Och ett jävla anamma, så klart. Sätt det i kombination till en dubbellatte, stress och en deadline som heter födelsedagsfest om en och en halv timme. Då får du ovan motiv. Jag ville så gärna att min kompis skulle få denna present av två anledningar. 1. Han fick födelsedagspengar till en sleeve. 2. Vi har pratat om vad jag skulle kunna göra för avtryck på honom. Det roliga är att vi hade ettårsjubileum, som vänner, igår. Förra årets födelsedagspresent blev en inramad print av City Owl. Fågeltrend. Med tanke på omständigheterna är jag mycket nöjd. Eller jag är mycket nöjd. Hade jag inte varit nöjd, skulle jag aldrig ha gett bort motivet. Grundprincip.

The crows above is a result of previous discussion, stress, a double latte and stubbornness. Happy 30th birthday M! It's for his soon to be sleeve tattoo. The birds keep on coming back each year.

Crisp pattern

Copyright © Victoria Boysen 2011


Då blev den klar den här månaden i alla fall. Smått förvånad. Men det är alldeles förtrollande att rita mönster. Hitta på och gå loss. Ska genast sätta igång med nästa mönstermotiv. Det tog emot att fortsätta rita efter första utkastet men blyerts är ett bra påhitt. Det är bara att sudda om det blir fel. Tack och lov slapp jag ångra mig. Det jag gillar bäst med bilden är flödet i de långsmala böljande linjerna. Att de dansar litegrann. Och som kontrast är själva mönsterdelen, med hål i, ganska statisk på ett sött vis. Kontraster. Kommer för evigt att vara den häftigaste effekten.

UPDATE: Spanar in bilder från Stockholms modevecka och råkade trilla över en struktur som kändes mycket bekant. Se själv i bildvisningen för Josefin Strid. Kul!

I ended up finishing the picture sooner then I thought. Impressive. I have a fascination for contrasts and the wavy lines works well with the static pattern in between. Something for the eye. I am kind of eager to continue onto next motive. Consisting of pattern of course.

Work in progress: Crisp pattern

Copyright © Victoria Boysen 2011


Det hinner gå ett halvår mellan uppdateringarna. Nåväl. Tiden räcker inte till. Jobb och sådant tar tyvärr överhand och det är hemskt sorgligt att målandet hamnar i kläm. Men nu har jag dock haft julledigt och det var med enorm förvåning som jag märkte hur mina händer ville skapa något. Jag har sett lite galen ut. Bara ett grovt streck på vit bakgrund har gjort mig nöjd. Fast samtidigt finns det ett inneboende missnöje. Jag vill gärna skapa något extraordinärt men helst bli klar på en minut. Jag får ta och lugna mig. Jo. Jag satt igår och tecknade. Fyllde sedan i med olika tjocka bläckpennor. Jag kanske ska hålla mig till att måla mönster just nu. För sinnesfridens skull. Jag tog en bild med kameran för pappret fick inte plats i scannern (därav skuggorna i hörnen). Jobbar på A3 fast själva bilden är ca A4. Den där förödande kanten. Suck. Hursomhelst. Jag sitter här och funderar. Ska jag fläska upp mönster på hela ytan eller ska jag låta det vita vara orört? Jag har dock en del kvar på mönsterdelen. Fylla i med svart här och där och skapa ännu fler detaljer. Men det är svårt att avgöra när jag ska sluta. Det roliga är att motivet skulle kunna roteras och ändå se trevligt ut. Men jag har fått för mig att den stående versionen gör sig bäst i ram. Gott nytt förresten!

Trying to create something and I ended up drawing pattern with different liner sizes. Working on A3 paper with an A4 motive area. I am wondering whether I should draw some more patterns in the white patches or leave it be?

Det där

Även om jag inte uppdaterar bloggen särskilt ofta, så funderar och skissar jag lite i smyg. Varför inte skriva ner dessa funderingar då? Det kanske finns ett intresse hos er att följa mig på det sättet också. Det är ju trots allt vägen till papret som är det svåra. Att lyckas bygga upp en idé och sedan aktivt konkretisera den. So here goes.

Jag ritar skissen Stairs på tjockt papper. Det känns mer på riktigt nu. Som att det ligger allvar i varenda liten detalj. Så får det vara. Ett tag. Sen ska det bli lättare. När bläck byter plats med blyert. Jag är på gång. Kanske har jag hittat nischen som gör det till mitt. Till något speciellt och intressant. Till något jag inte skulle tröttna på. Det vore himla fint.

Men det är fortfarande svårt. Inte tusan ska jag idyllisera det här. Man kan få vitt skilda identitetskriser. Skillnaden mellan den personliga och konstnärliga delen är att det inte är ett måste men dock ett behov att hitta rätt - åtminstone för mig. En frustration och önskan om det där. Att kunna sätta fingret på ett signum. En karaktär som bara är min. Wow. Tänk om.

Min enda önskan är nu att ha långvarig ork att kunna jobba effektivt och en aningens fort. Jag vill inte fastna på alster nummer ett. Jag vill fastna på alster nummer tre. Då har jag trots allt något att visa. Något att hänga på en vägg.

I am working, although I do not have anything concrete to show you all. The process from planting an idea and then creating it, is a struggle, but then I thought - why not let you take part of this pre-drawing part? At the moment I am working on Stairs. It is quite tough but it feels great. Maybe this is it. I wonder if I have found my niche. That would be ideal. I feel the need for that it. You do not always need it as an hobby illustrator but I do and I might just do big things with it. Now I am looking forward to hanging my pieces on the wall. I just wonder which wall.

Work in progress: Stairs

Copyright © Victoria Boysen 2010

 

Det går ganska långsamt på den skapande fronten. Jag skissar dock då och då på ett motiv från min resa till Prag tidigare i år. 30x30 cm stort. Mycket stort i min värld. Tanken är att göra fler motiv från samma resa efterhand. Just nu fokuserar jag med ett halvt öga på bilden ovan. Detta är dock endast första utkastet. Bilden ska kalkeras och preciseras ytterligare. Fler detaljer ska till och de svarta partierna kommer att utökas alternativt minskas. Det grafiska inspirerar mig ganska mycket just nu. Särskilt med svart bläck. I bakhuvudet sitter Room for Me, som jag blev mycket nöjd med. Jag har några fotografier med stor detaljrikedom, som kommer att bli mycket fina att teckna på benvitt papper. Spiken i väggen ropar efter ramen som står lutad mot väggen och ramen ropar efter motivet som inte ens är halvklart. Mycket återstår.

I am kind of stuck outside the creative zone. Trying hard to work on a photograph I took i Prague this year. I am still hooked on the graphic style and will continue to draw some other motives after Stairs.

The Beautiful


Bokens omslag (ej jag som gjort)

I våras fick jag en förfrågan om att bidra med ett antal illustrationer till den kommande boken The Beautiful / illustrations for fashion and style. Spana in förhandstitten här. Anneke Krull, från Holland, är en av huvudpersonerna bakom projektet och först nu har jag kunnat få en glimt av vad som komma skall. Jag har dock inte sett mitt uppslag ännu och jag måste säga att det är enormt spännande. Vilken ära att få befinna sig i samma sällskap som Liselotte Watkins, Stina Persson, Cecilia Carlstedt samt 96 andra duktiga illustratörer. En del mer eller mindre aktivt verksamma inom konsten. Boken kommer att finnas till försäljning tidigast i slutet på september i år.

Det är en underbar känsla att inse hur många det finns som är så engagerade i just denna konstform. Som boken vill förmedla, har illustrationen utvecklats på mycket kort tid och kommit att bli en naturlig del av samhället. Jag är övertygad om att illustrationsbloggarna haft ett tjockt finger med i spelet. Traditionellt möter modernt.

Så kolleger, och alla konstintresserade människor, nu fortsätter vi att göra världen vackrare. Och glöm inte att skönheten sitter i betraktarens ögon.

Earlier this year I was offered participation, by Anneke Krull, in the upcoming book The Beautiful / illustrations for fashion and style. A book filled with illustrations made by 100 artists with different styles. I feel honored being in the company of Liselotte Watkins, Stina Persson, Cecilia Carlstedt and many more. Illustration as an artform has become something I could only dream of.

Miss Leaf


Copyright © Victoria Boysen 2010

Det är inte så att ni ser i syner. Miss Leaf blev till en färgversion. Dividerade länge på vilken färg blommorna skulle ha och det blev i princip samma färg som på läpparna. Vet inte riktigt om jag gillar det. Annars är jag mycket för att varje enskild sak ska ha en egen färgskala men nu blev det såhär. Med tanke på att hon är förenad med bladen så kan hon lika gärna vara det hela vägen. Dessutom vill jag försöka att inte använda hela färgpaletten för att på så sätt utmana färgspektrat och mig själv.

Here you have a colored version of Miss Leaf. Similar coloring for the flowers and the lips but we can see it as a symbiosis of nature. I am trying to challenge the spectra of colors, using as few as possible just to understand how and if the nuances work together.

100716 - Kök


Copyright © Victoria Boysen 2010

Jag vet att det inte är juli längre men såhär ser det ut i min bilderbok. Skaffade en del möbler till mitt kök under semestern och nu har jag större lust att vistas där. Det betydde mycket att ställa ett ordentligt köksbord på golvet och skruva ihop snygga stolar. Hemmet är väldigt viktigt för mig. Det är där jag känner mig mest trygg. Första bladet där själva rutan avviker i storlek. Kände för att vara lite wild and crazy. Ungefär. Saknar ni färgerna? Det gör jag. Snart.

One of the most important things in life is my home. During my holiday I made my kitchen cozy by purchasing a steady table and some fancy chairs.

Work in progress: Miss Leaf


Copyright © Victoria Boysen 2010

Det här är förhoppningsvis början på fortsättningen. Jag har legat ganska lågt på den kreativa fronten - som ni har märkt. Tackar så mycket för ert tålamod. Jag har inte gett upp det här ännu. Det är som vanligt inspirationen som inte riktigt vill bosätta sig. Men jag inbillar mig att mitt psyke och säkert också perceptionen gör sig redo för storverk. Eller vi kan ju hoppas. Jag har försökt att kladda ner en del finurligheter, tidigare i sommar, men inte blivit särskilt nöjd. Trevliga motiv men dåligt resultat. Jag ska se ifall det går att göra om och samtidigt avsluta ofärdiga bilder som bara ligger och dammar. Motivet ovan föll jag för då det var något annat och det är väl där skon klämmer. Jag ställer höga krav på val av motiv och därmed min egen prestation. Förstår inte varför jag ska vara så hård mot mig själv, men jag antar att det beror på frånvaron av en expert som kan ge mig konstruktiv kritik.

This is hopefully a new start. The inspiration has not been what it should. I imagine that the lack of creativity is a preparation for greater things. I am choosing difficult motives trying to be a hard judge upon myself.

RSS 2.0