Copyright © Victoria Boysen 2010

Kunde inte låta bli att föreviga bilden innan den blev färglagd. Det harmlösa stadiet. Steget där man kan backa bandet. Sudda ut blyerts, ändra blick, lägga på skuggor eller kanske börja om från början. Men det ville jag inte. Jag ville behålla. Som ni kan se på skissen och det färdiga porträttet, kommer likheten först till sin rätt med bläck och färgpennor. Det är då finjusteringen sker. Det ser man bland annat på intensiteten i ögonen på slutresultatet. Roligt att jämföra bilderna så här. Ett par välfungerande hörlurar är för övrigt det bästa som finns för musikdyrkare.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Då var första porträttet gjort för i år. Det tog bara 28 dagar. Jag har haft en bild i huvudet. En glad bild av en tjej och så när jag gick på bloggrunda, såg jag plötsligt precis det jag var ute efter. Den ni ser på bilden är Natalie Karlsson som bloggar på Kanal 5. Jag är faktiskt riktigt nöjd med likheten och färgerna. Inte så mycket färg men ändå mer än det svartvita jag anammat ett antal månader. Jag kan dock inte låta bli att gilla gråskala. Ultimata kontraster. Hårt. Rakt på sak. Men det är alltid bra att variera sig. Det vet alla som sysslar med något kreativt. Man behöver inte göra på ett enda sätt för att ha en stil. Det har jag lärt mig nu. Jag scannade även in skissen så den kommer jag lägga upp också. Det kan kanske vara trevligt att se båda varianterna.

Jag är med i en teckningstävling hos Kan Dee. Temat är musik. Passande. Har kommit på att det är roligt att delta i tävlingar. Bryr mig inte längre om att vinna eftersom det sällan blir så. Gillar läget!

UPDATE! Hej och hå, jag är med i finalen! Sinnes. Ni får gärna rösta på mig. Mer än gärna. För ni är snälla. Jättesnälla.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Här har vi då projektet jag sysslat med den senaste tiden. En affisch till teaterföreställningen A Restless Mind som har urpremiär den 10 februari i Malmö. Det är Teater Papillon som står bakom initiativet. Besök gärna deras hemsida för mer information. Och gå gärna på föreställningen. För er som bor närmare Kristianstad finns det två möjligheter den 26 och 27 februari. Projektet har varit en utmaning. Både storleksmässigt (A3) och karaktaristiskt. Jag ville självklart att affischen skulle spegla föreställningen och samtidigt bjuda på en del klurigheter. Vad sägs om ett fiskhuvud, en skalbagge på rygg och den där märkliga skuggan i bakgrunden? Dessutom var färgerna viktiga. Jag ville skapa balans och var noga med att man som åskådare inte skulle tappa blickfånget från frontpersonen som själv är distraherad. Dessutom har färgen rosa en central roll i det hela. Jag skissade länge på olika motiv men drogs till slut mot kontrasterna. En stirrig titel och ett passivt yttre där det inre återknöts till titeln. Text och loggor är ritade för hand.

Klicka på bilden för tydligare detaljer.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Jag är enormt tacksam för alla fina kommentarer. Skall ta mig i kragen och besvara de som skall besvaras. Har haft en hel del att göra den senaste tiden. Och så var jag med om en olycka förra helgen. Så skönt det är att bara kunna rita av sig då. En lättnad. Och så är det rätt trevligt att inse att nästa blad kan se ut precis hur som helst. Fyra sidor avverkade. Det börjar likna något nu. Det blev lite slitet och ojämnt denna gång. Inga perfekta linjer. Men det är också så jag känt mig. Ranglig och skör. Och färgerna skall användas framöver - kanske inte i just bilderboken - det har jag lovat mig själv. Färgerna har förbrukats vid sidan om smått inofficiellt. Har nämligen pysslat med ett projekt som jag kommer att visa upp här inom en snar framtid.

Copyright © Victoria Boysen 2010

Gott nytt år allesammans. Nu blickar vi framåt och hoppas på ett storslaget år 2010. Nytt decennium. Mäktigt. Här har det inte hunnits med något i kreativ väg. Hittade dock denna skiss i en hög som jag glömt visa er. Det experimentella fortsätter. Har provat på transparens. I like. Det ger en bild mer djup. Och det halvfärdiga och slarviga tilltalar. Jag tycker inte om det perfekta. Alldeles för intetsägande. Jag skjuter mig dock i foten. Ingen färg nu heller. Mina färgpennor har inte försvunnit - jag lovar - men det kommer väl det också. Vi får se när. Men en skiss är alltid en skiss. Vad säger ni? Vill ni ser mer av detta?

Copyright © Victoria Boysen 2009

Ibland blir jag helt till mig och klättrar nästan på väggarna. Jag måste rita! Och jag blir lika förbannad varje gång det inte blir något vettigt utav det. Men så fick jag en uns inspiration från Filippa Berg som hade en teckningstävling. Så jag tänkte att vad tusan, vi försöker. Och resultatet ser ni ovan. Hennes signifikanta runda solglasögon, petitta näsa och glugg. Rätt likt om jag får säga det själv. Hon har döpt bilden till "C'est le vent Betty". Det är vinden Betty. Väldigt passande indeed! Nu kan jag slappna av igen. Det är sjukt hur viljan kan ta över så där. Teckningen blev en mix av vad jag sysslat med den senaste tiden. Mycket bläck, inramningen och blyerts. Det färglösa fortsätter alltså. Det funkar för mig. Får se om man blir en av tre vinnare. Det hade varit skojsigt.

Copyright © Victoria Boysen 2009

Klar! Jag har lyckats slutföra ett projekt. Mäkta stolt. Inramat och klart att sätta på tavellisten - en tavellist som dock inte sitter på väggen ännu. Men tavlorna är åtminstone klara. Just nu står de på soffan lutade mot väggen. En sak jag stör mig på är tavlors glas. Det har allt som oftast en blå ton. Förstår ni vad jag menar? Det innebär bland annat att om pappret är vitt från början, ger glaset ifrån sig ett ljusblått sken. Det är inte snyggt. Jag vill hellre ha det gult om jag får välja. Givetvis kan jag rita på annat papper men jag gillar ju de jag använder. Nu skall jag sätta fart med ett annat projekt. Dock inte mitt eget.

 
Copyright © Victoria Boysen 2009

Sådär. Nu börjar det likna något. Fnulade ett tag på vilket ansiktsuttryck mimaren skulle ha. Det fick helt enkelt bli ett konstigt sådant. En annorlunda och något osmickrande blick, tilltalar mig för tillfället. Det kanske till och med gör bilden lite mer spännande. Hoppas på det. Får faktiskt Johnny à la The Shining-vibbar. Måste vara de uppspärrade psycho-ögonen. Det var någon som frågade om vilka pennor jag använt. Just till detta projekt har jag gått loss med HB/4B-blyerts från Faber Castell samt bläckpennorna 0.1, 0.3 och 0.8 från Staedtler Pigment Liner som är en dröm (eller tusen drömmar) att arbeta med.

Copyright © Victoria Boysen 2009

Ni har förmodligen hört talas om uttrycket Kill your darlings. Det har jag gjort idag. Dödat min älskling alltså. Det händer inte ofta kan jag tala om. Skulle en bild skita sig så skiter sig projektet helt. Men nu hade jag bestämt mig för ett motiv och även om försök ett inte blev bra så började jag om. Väldigt vuxet beslut. Är så stolt. För saken är den att försök två blev så mycket bättre. Anledningen till att jag tog detta beslut, var att bilden blev alldeles för stor för ramen. Ja, jag jobbar helst utifrån en rams storlek. Det är ju halva upplevelsen. Ibland till och med hela. Så jag tog fram ett nytt A3 ark och förminskade motivet 50 procent. Det blir en mimare till sen. Ni skall få se även den och kanske kanske när konsten hänger på väggen. Jag lovar inget.

Copyright © Victoria Boysen 2009

Jag håller på att experimentera. Och som jag berättat tidigare, är jag inne i en väldigt expressiv period. Det lät som något för konstvetarna. Ansiktsuttryck och en bild som säger så mycket mer, det tilltalar mig. Jag skall ha två tavlor bredvid varandra i A3-format ovanför min soffa. Armbågarna hängde inte med. Därav den taskiga inscanningen. Motiven skall vara svartvita. Tror jag. Velar fram och tillbaka. Funderade länge på själva motivet men så kom jag tillslut fram till det här. Samma tjej på båda men med olika ansiktsuttryck och handrörelser. Hon påminner om en kombination mellan Ika i Rutan och en mimare. Gillar det teatraliska. Bakgrunden kommer förmodligen att bestå av ett tapetmönster men jag vet inte hur färgläggningen kommer att ske. Skall den vara rå som ovan (utan det grå då) eller skall det vara i tusch som bilddagboken? Vad tröttnar jag inte på?

Copyright © Victoria Boysen 2009

Det är ofta som man bara tar sig genom livet utan att reflektera över det fina innehållet. Många gånger klagar vi på saker och glömmer bort att visa uppskattning. Tacksamhet för både små och stora saker, är att uppskatta livet. Denna vecka har jag mycket att vara tacksam för. Fina vänner som agerar stöd i vått och torrt. Vänner som lyssnar och vet vad som värmer en ruggig dag i november. Vänner som bjuder in till fest mot veckans slut. Vänner som bryr sig. Det är kärlek. Bilden ovan sätter fingret på detta. På känslan över det gemensamma. We can do this. Och det härliga i att ge av sina egna medel, är att man själv blir så glad av att se en annan människa lysa upp. Passande nog är den 26 november Thanksgiving Day i USA.

Kom förresten på häromdagen att bloggen fyllt ett år. Galet! Men kul. Trevligt att många av er har hängt med från början. Hoppas år två kommer bli lika gemytligt och att ni fortsätter följa utvecklingen.

Copyright © Victoria Boysen 2009

Det här verkar gå framåt. Andra bilden avklarad. Har redan börjat skissa på den tredje. Mycket känslor och tankar som bubblar inombords. Förmodligen funkar det att begränsa mig själv till en ruta. Gör vad du vill, bara du håller dig inom ramen. Lite så. Som att skapa en egen historia på varje uppslag. Det blir nog inte mycket färg på ett tag men man vet ju aldrig. Känner dock för det svartvita - att med så få medel som möjligt skapa dynamik och varierande dimensioner. Det är en utmaning. Samtidigt får jag chansen att visa mänskliga uttryck som tilltalar mig. Jag gillar konceptet. Hoppas att ni uppskattar det med.

Copyright © Victoria Boysen 2009

Ja, vad skall man säga. Inte varit produktiv på ganska länge. Har inte haft tid, ork eller känsla för det. Men så hände plötsligt grejer i mitt liv som fick bägaren att bokstavligen välta över. Då fanns penna och papper nära tillhands. Jag är så trött på att älta inför andra människor genom tal och skrift. Enda utvägen var tecknandet. För det är ju trots allt det som är det mest personliga jag har. Under en tid har jag grubblat över en sak. Köpte en fyrkantig svart bok med vita fina blad. Den skulle bli min bilddagbok, hade jag bestämt. Men jag visste inte på vilket sätt. Nu vet jag. Igår fanns det ingen hejd på min hand. En talade bild och några ord som säger allt - för mig. Boken kommer ligga framme. Den är ingen hemlighet. Även om jag är den enda som vet den exakta innebörden. Är ganska förvånad över att jag hade kreativiteten inom mig trots total olust. Men bilden ovan hade en förlösande effekt.

Copyright © Victoria Boysen 2009

På illustrationskursen igår, skulle vi spåna kring en barnboksmiljö. Vi fick läsa tre historier och välja en. På ett A3 skall vi göra en stämningsbild. Alltså få känslan av historien i bilder och göra ett antal skisser för historiens olika delar. Jag valde en historia om Den fina prinsessan som bara bajsade i sömne om nätterna. Fick väldigt lustiga bilder i huvudet. Medan jag satt där och tecknade, kom jag att tänka på mina barnboksalster. Eller åtminstone utkast. Stilen ovan gillar jag. Ganska realistisk och söt. Den går säkert att utvecklas. Men det är roligt att teckna fram en karaktär och utifrån den skapa en historia. Lite omvänt men det kan vara nyttigt. Min fina prinsessa ser dock helt annorlunda ut och jag ser fram emot att sätta mig ner med stämningsbilden. Det skall vara estetiskt tilltalade och visa min stilkänsla. Jobbar hårt på det där.

Copyright © Victoria Boysen 2009

I onsdags provade vi på att avbilda läraren i olika positioner för att förstå kroppens rörelser. Jag kan de flesta positionerna men jag har givetvis mina problemområden. Till exempel fötters rörelser och former i perspektiv. Övningen tvingade oss att hitta det mest essentiella med hur en kropp arbetar. Tyngdpunkter och lutningar skulle plockas fram. I början fick vi fyra minuter på oss men efterhand blev det mindre tid. Detta var enormt stressande men det tvingade samtidigt ögat till att finna punkterna och skippa detaljerna. Titta bara på figur tre uppe till vänster. Jag hann till och med rita lärarens örhängen. Mot slutet såg det ut som på de två sista bilderna. Enkla linjer. Men ändå lyckades jag få in rörelserna bra. Blev faktiskt förvånad över hur bra det blev. Öva under tidspress. Bra tips! Tvinga någon i din närhet att agera kroki-modell - påklädd/avklädd you choose.

Klicka på bilden för fler detaljer.