Boysen Illustration

Jag älskar baskern som accessoar. Speciellt på bild. Huvudbonanden ger en effektfull touch och är en utomordentlig detalj att använda för att lyfta en illustration. Det gäller dock att välja omsorgsfullt när denna basker skall uppstå för som med allt annat så tappar uttjatade ting sin styrka. Det är inte ofta som jag tecknar ansikten vars mun är öppen av den enkla anledningen att det är svårt att teckna tänder. Det blir lätt groteskt. Jag fick dock lite hjälp på vägen då min mor, för en massa år sedan, tipsade om att inte rita för mycket tänder. Då blir det bra. Inte för mycket konturer utan mest ge en skymt av tandkött och undvika sträcken mellan tänderna. Jag vill dock inte längre gömma mig bakom en stängd mun. Jag vill bli bäst på tänder. Alla sorters tänder. Ojämna, stora, gamla, unga och en tandrad med glugg. Hur charmigt är inte gluggar? Glugg och fräknar. Så sött så man storknar.

Detta får bli årets sista illustration. Jag ser framemot ett nytt kreativt år med en fantastisk utveckling. Att starta denna illustrationsblogg var nog mitt bästa drag under 2008. Gott nytt!

Det är så skönt att ha en hobby som ligger väldigt nära känslorna. Jag känner en sorts frihet i att sätta pennan till pappret och se något växa fram. Bär jag på frustration, ängslan, rädsla eller sorgsenhet kan dessa försvinna med en färdig illustration. Det låter kanske märkligt för människor som inte själv vet vad det vill säga att skapa något. Jag tackar dock mina gener för att jag lyckas ventilera och samla nya krafter i och med mitt tecknande. Dåliga känslor kan till och med bytas ut mot välbehag - om jag blir riktigt nöjd med resultatet. Man kan undra hur viktiga mina negativa känslor då var från början men kraften ligger i min hobby. En fantastisk kraft.

Här har vi en ny kreation som jag började skissa på innan jul. Jag hade gärna fått till ett tvättäkta julexemplar i form av Father Christmas eller något annat juligt men tiden satte käppar i hjulet för mig. När jag packat upp min resväska, var jag minst sagt ivrig att ta reda på Illustration Friday's nästa tema. Till min förtjusning blev det Clandestine vilket betyder hemlig. Min lilla skiss passade av någon anledning perfekt  för ändamålet då både hennes blick och utseende utstrålar hemlighet. Detta är Clandestine. Det är hennes namn och hon är precis så hemlig som hon vill vara. Det är som med Mona Lisa. Man vet inte riktigt var man har henne. Hon kan vara ens vän, arg eller till och med kär i den hon betraktar. Ingen annan än Clandestine vet. Här har jag använt mig av mycket blyerts som med mina tidigare illustrationer (man kan tydligt se att jag snöar in mig i en teknik) och en hel del bläck (som jag älskar) samt en smula färgpennor. Inte för muntert och inte för sorgset.

God fortsättning på er. Hoppas att ni har det bra ute i stugorna. Då var jag tillbaka i kalla Sverige men det är skönt att vara hemma. Ordningen återställd. Eller nästan. Mycket att stå i nu. Nackdelen med semester. Men nu är det nya tag med ett stundande nyår som förhoppningsvis kommer att bjuda på trevligheter. Åter till illustrationerna då. Det känns att jag har varit ifrån tecknandet. Jag skall försöka hinna med lite nu men jag kan inte lova något. Här har vi i alla fall en gammal goding. Rödklädd så här i mellandagstider. Det finns väl inte mycket mer att säga än att jag gillar den. Känslor i blicken och vinden i håret. Motorcycle chic(k) skulle man kunna kalla henne.

Okej, nu tror jag att jag hittat en ny favoritstil. Det här med bläck, blyerts och färgpennor var ju riktigt kul. Jag måste säga att jag saknat skuggarbetet med alla mina andra illustrationer. Jag valde nästa bort det helt mest för att testa på något annat. Fast man skall väl inte behöva ha tunnelseende. Ingen har direkt tvingat mig att utesluta skuggor. Denna illustration är nog månadens favorit. Den är smutsig men samtidigt glamourös och nästintill teatralsk. Det här lär ni se mer av. Det bleka och mörka i kombination var verkligen en hit! Jag är lyrisk. Så så. Nu återgår vi till Jante.

Håll i er nu. Jag kan bli rätt rastlös i mitt tecknande. Jag fastnar gärna inte i procedurer för då är det inte roligt längre. Så jag kände för att experimentera. Som vanligt skissade jag upp en bild med mjuk blyerts, fyllde sedan i konturerna med bläckpennan och inspekterade det halvfärdiga alstret. Istället för att sudda ut blyertsstrecken började jag istället fylla i med ännu mer blyerts. Slarvigt och utan någon direkt plan. Kreativ frihet kan man kanske kalla det. Sedan tänkte jag blekt och tidningspapper. Urvattnat eller färglöst. Motsatsen till allt det färgsprakande jag gjort hittills. Jag reflekterade även över Skärp och smycken. Det kan se rätt snyggt ut när något inte är helt längre. Där färg och papper inte är av bästa kvalitet. Det var rena rama semestern att färglägga denna. Så här har vi Fröken Biker Jacket. Detta mästerverk till jacka, okej uttjatat, borde gestaltas i en illustration innan nästa ytterplagg tar över tronen i Svea Rike.

Här har vi då mitt andra bidrag till Illustration Friday och till trots för att jag kanske kände för att rita en annorlunda bild så kändes det ändå som att jag borde köra vidare på square-varianten. Veckans ord var märkligt. Jag var tvungen att slå upp rambunctious (vild, okontrollerbar) då jag aldrig hört ordet förut. Man lär sig något nytt varje dag. Jag klurade länge på vad jag ville teckna men såg länge framför mig en vildsint kvinna som ingen kan få stopp på. Här kan adjektivet vara tvetydigt beroende på ur vems synvinkel man står. Någon kan tycka att hon är galen och inte som alla andra medan ett andra läger kan se henne precis som hon skall vara. Det behöver nödvändigtvis inte vara fel att vara vild. Hellre det än ingenting alls. Medan jag lade till detaljer på bilden, började en historia spelas upp i mitt huvud. Jag såg henne som en passagerare på ett fartyg som gått på grund ute i Indiska Oceanen och att denna världsvana kvinna sedan tagit sig i land på en exotisk ö med vilda blommer och växter - hankandes fram så gott hon kunde. Ibland fick hon skrika för att inte bli angripen. Döda eller bli dödad var den enda mentaliteten som fungerade på den öde ön. Kan ni se det? En kvinna från en annan värld, fast i det okända? Rädd, hungrig och frustrerad eller kanske fullständigt kär i sin nya miljö?

Jag minns hur jag omsorgsfullt gick igenom modemagasin och sökte häftiga poser och utmanande rynkor. Detta var också under 2003 och resultatet blev ganska bra. Än en gång hade jag velat fylla i linjer och markerat kläderna med ännu mer färg men jag finner dock charmen i bildkvaliteten. Jag var extra nöjd med armbandet på vänster sida. Att lyckas få till ett skimmer kan i vissa lägen vara en match men för att lyckas har jag lärt mig att använda mycket gult, brunt och orange. Kontrasterna skall vara tydliga. Även skjortan var något jag förvånades över. Randigt ger nämligen en hel del effekt. Ögongodis, kan man kanske kalla det.

Jag använder inte bara färgpennor i mitt tecknande/ritande/illustrerande (verbet är frivilligt) utan jag använder också bläckpennor. Jag skulle gärna ha fler i min samling men pennor är en stor värld och det tar ett tag att hitta sina favoriter. Men en penna, som jag faktiskt inte köpte för tecknandets skull, har blivit en enorm favorit. Pilot Pure Liquid Ink V5 Hi-Tecpoint 0.5 heter den närmare bestämt. Jag använder svart och har gjort det så länge jag fyllt i konturer. Tre krav för att pennan skall fungera optimalt är jämn mängd bläck, lång hållbarhet (beror så klart på mycket man utnyttjar den) och minsta möjliga risk för klumpar. Rinner det ut en tjock klump är bilden förmodligen förstörd.

En annan penna som hängt med lite längre är Stabilo Point 88 fine 0,4. Men den ger inte lika intensiv svart som Piloten. Dessutom är den lite för smal för att ligga bra i handen. Jag är på jakt efter fler bläckpennor - och det skall inte vara så pass givmilt bläck att det går helt igenom på andra sidan pappret. Just nu arbetar jag mest på A4, för att det är smidigt att transportera utan att göra pappret skrynkligt. Skulle jag däremot börja jobba i A3 tror jag att bläckpennor med tjockare stift blir att föredra.

Loke vill väl. Han är egentligen ingen bråkstake men han tänker tyvärr inte efter ordentligt. Hans mamma hade hunnit med att ta på honom linne, byxor och skor men tröjan som låg på sängen hade hon glömt. Telefon ringde nämligen. Här har Loke försökt klä på sig sin favorittröja med clownen Jackie på. Det kan dock vara svårt att veta vilka öppningar som skall gälla i olika riktning. Loke har fyra att välja på och ingenting blir rätt. Till och med knapparna har lossnat för att han har dragit så envist i tröjan. Och allt för att underlätta för sin mamma. Nu blir det istället värre och mamman blir ännu mer sen till jobbet. Loke kliar sig i håret som hans pappa brukar göra när han funderar.

Jag hintade att det nog skulle tecknas fler killar i streetstyle-kategorin och detta blev resultatet. Jag försöker hela tiden utveckla stilen och här har jag experimenterat lite mer med bläck/tusch. Bilden har fått fler mörka partier och därmed har illustrationen blivit mer dramatisk. Catwalk och Streetstyle börjar närma sig varandra då det gäller det mörkare. Ett av målen med mitt tecknande är att hitta en egen stil men det är inte särskilt lätt. Det kan verka fjantigt att vilja vara "speciell" för det är inte direkt min strävan utan snarare att skilja mig från alla andra duktiga illustratörer. Jag kan faktiskt oja mig över att vissa har hittat den mest fantastiska stilen och att den platsen därmed är tagen. Därför kämpar jag på men jag kommer fortsätta ha olika kategorier - det är bara det att jag vill att jaget skall genomsyra allt jag gör.

Jag skickade in ett bidrag till Elle-tävlingen "Designa din drömklänning" men blev dessvärre ingen finalist. Det tråkigaste med förlusten är att jag nog aldrig kommer att kunna bära klänningen ovan. Min beskrivning av bidraget löd:

En ljusgrå sammetsdröm med tre lager volang på nederdelen som faller en smula baktill. Ovanför det markerade midjepartiet finns sydda pressveck över byst och rygg. Även om klänningen sträcker sig upp i halsen, finns det en graciös slits längs halva ryggen. Där syns pärlemorknappar som får agera utsmyckning.

Grattis till alla ni andra!

Igår blev det snabba ryck. Min kusin från England berättade att hela familjen på farsans sida skulle till Spanien över jul. Nu är det så att jag träffar min farsa väldigt sällan och började fundera på att en resa utomlands skulle sitta fint. Sist vi alla sågs var nämligen för ett år sedan. Så innan jag hunnit blinka, hade jag beställt flygbiljetter och hotell. Självklart samma destination som resten av familjen. Men nu kommer paniken. För det första var det inte speciellt billigt men det allra sämsta med allt detta är att jag hatar att flyga. Jag blir rädd av bara tanken. Jag skulle inte vilja kalla det en fobi men någon sorts panikångest infinner sig då jag sätter mig i en flygstol med alldeles för lite plats för benen. Tänk om bussen från flygplatsen krockar med en mötande Fiat och volta fem gånger innan den landar i en sandhög?

Istället för att tänka på det positiva - en resa mot förhoppningsvis en skön solsemester för första gången på 15 år - så tänker jag flygkapning, motorhaverering eller explosion till följd av ett elektriskt fel. Dessutom råkade jag få syn på mitt årshoroskop för 2008 där det stod "undvik att resa i oktober och december". Men nu skall jag alltså iväg. Nästa fredag och en vecka framåt. Bloggen blir lidande (jag vill kunna förprogrammera inlägg) men jag skall passa på att rita ombord, om flyget nu inte kraschar in i en bergvägg som jag drömt några gånger.

Om dagarna jobbar jag inte direkt med det jag drömmer om (jag smyger istället). Det är väl heller inte många som gör det. Jag imponeras över dem som lyssnar till sitt inre och kämpar för att pyssla med det dem är ämnade för. Det är en bedrift. En oerhört stor sådan. Tro inget annat. Jag har inte kommit långt i karriären. I somras tog jag examen men i något som rör sig väldigt långt bort från konsten. Innerst inne har jag dock, så länge jag kan minnas, tyckt att illustration varit det bästa i världen. Det har förvisso funnits tider då jag slitit ut håret på mig själv i ren frustration. För trots att man så hemskt gärna vill teckna så går det inte alltid. Någon gång drabbas kreatörer av idétorka och andra slags blockader som lägger sordin på tillvaron. Men nu när kreativiteten kommit till mig (det låter halvt religiöst) har jag insett vad det är jag skall pyssla med. Vägen dit är dock svår. Det finns både folk som är alldeles för realitiska för sitt eget bästa och hävdar att sådant trams kan man inte satsa och leva på (bland annat syo-konsulenter ajabaja). Medan det finns andra som pushar en och hejar i bakgrunden. Givetvis krävs det en del tur för att lyckas och jag hoppas att en smula tur kan komma min väg för man kan tyvärr inte leva enbart på passion. Då dör man.

Efter att ha letat på nätet efter andra illustrationsbloggar fann jag en rolig grej som ledde mig vidare till ännu fler duktiga kreatörer. Den roliga grejen var Illustration Friday som är en samlingspunkt för alla som vill skapa. Varje fredag (förmodligen amerikansk tid) presenteras ett nytt ord eller begrepp som man sedan får tolka hur man vill. Veckans tema är similar (likadan, likartad) och detta är mitt första bidrag. Min tolkning bestod av två saker. Den ena var att det var tvillingar (instämmer Stella) och den andra var väninnor, bekanta eller ovännor där den ena vill efterlikna den andra. När avundsjuka tar sig uttryck i efterapning. Men det går inte riktigt att härma andra. Jag har alltid hävdat att härmapor är en mycket sämre kopia av ett original. Här kan man förmodligen bolla fram och tillbaka om vem det är som härmas. Är det den blåögda tjejen som inspekterar den grönögda? Eller är det den vänstra tjejen som har full koll på vad det är hon gör och där den högra blivit en smula paranoid? Det enda man ser som skiljer dem åt är ögonfärgen men det kan man lätt fixa med hjälp av ett par färgade linser - om man nu skall vara realistisk och trist. Vi får se hur det blir i fortsättningen. Kanske är det en catwalk- eller childish-bild som får agera bidrag nästa gång.

Jag tycker att vi lyfter streetstyle-bilderna till en högre nivå. Lite mer poserande istället för figurer rakt upp och ner. Här har vi en kortklippt tjej med en prickig topp. Det förde tankarna till Comme de Garçons kollektion för H&M. Är inte polka dots ett rätt festligt uttryck? Angående det kortklippta håret är den tydligen på ingång enligt utsago. Läste Sydsvenskans söndagsbilaga där en artikel handlade om kommande hårtrender. Det skall vara rufsigt, gärna ljust men ändå individuellt. Individualitet är väl ändå den trend som håller i längden - hur vagt begrepp det än må vara. Jag har provat på denna busiga frisyr. Det var på den tiden jag vågade göra allt möjligt med håret. Nu är det rätt skoj att spana in gamla klassfoton där det ena årets utseende inte är det andra likt. Det blir lite som att hitta Waldo, om nu inte namnet hade stått längst ner.

Jag har en känsla av att Loke kommer att återkomma. Förra gången pottränade han och nu har han kommit en bit i sin utveckling. Att lära sig cykla på en trehjuling kräver både precision och tålamod. Men efter en massa slit, sår på knäna och utskällning från diverse håll, kommer belöningen. Här flyger Loke fram med flärpar på handtagen och vinden i håret. Jag utmanar mig själv med olika rekvisita. Cyklar har aldrig varit lätt att avbilda och än mindre trehjulingen. Vi får se vad han hitta på nästa gång.

Här har vi ett riktigt gammalt alster. Det var dags att bjuda på ett sådant, tyckte jag. Jag tror att den är ifrån 2003 och var en del av en drös med arbetsprover som skickades iväg till Folkhögskolan i Östra Grevie. Jag sökte in på den grafiska linjen vilket så klart var helfel. Vet inte hur jag tänkte då men jag skulle ha sökt en annan inriktning, då hade jag nämligen fått gå en grym konstutbildning. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. När jag ser denna bild, kan jag inte låta bli att irritera mig på "missar" eller saker som jag absolut inte hade gjort idag. Det händer visst en del på fem år. Egentligen hade jag velat fylla i konturer och färglagt mer men så kan man inte hålla på heller. Det är fusk att sudda ut det förflutna. Dessutom är det roligt att se ens egen utveckling och kontemplera. Så vi säger som The Beatles. Let it be.

Det var visst ett tag sedan som jag bjöd på en square-bild. Själva motivet och konturerna gjorde jag för ganska längesen men själva ifyllningen har jag gjort den senaste veckan. Jag orkar inte göra allt på en gång då det tar ganska lång tid att göra. Dessutom är det bra att låta verket vila ett tag. Man får ett annorlunda perspektiv till ens egna kreationer då man ger det lite distans. Den här bilden blev något mörkare än dem tidigare vilket är kul. Variation förnöjer. Men att få in fler känslor lyckades jag dessvärre inte med denna gång. Det skall jag dock jobba på med nästa square-projekt. Kommentarer svarar jag på vid ett senare tillfälle. Det har varit körigt hela dagen. På återseende.

Dessa jeans med patchwork från Whyred har blivit lite av en snackis i vissa kretsar. Jag tycker att de är snygga men jag hade tröttnat för fort för att vilja spendera så många kronor på ett par. Då är det ju bra att fantasin kan göra allt möjligt. Tjejen får även bära ett par röda Converse i låg modell. Själv står jag inför ett nytt Converse-köp med högre skaft och jag vet inte riktigt vilken färg jag skall satsa på. Som tur är tillåter inte vädret något vidare sneakerrunttraskande så problemet kan förmodligen skjutas på framtiden.

Följ min blogg med bloglovin. Det kanske skulle vara intressant för vissa att ha koll på när jag uppdaterar bloggen. Jag försöker göra det minst en gång om dagen både för att hålla uppe tempot hos mig men också nyfikenheten hos er. Och har ni några frågor eller önskemål så får ni mer än gärna maila mig på [email protected].

Välkomna till Kvarteret Granen. Här händer det verkligen inte mycket om dagarna. En och annan trasig cykel står förvisso lutad någonstans med ett skevt hjul eller stulen sadel. Gatlyktorna är gamla men de fungerar och så står granen därborta i början eller slutet på kvarteret - det beror lite på hur man ser det. Det är efter den som kvarteret har fått sitt namn. Granen har alltid stått där och trots stadens expansion har ingen från Gatukontoret bestämt sig för att grabba tag i motorsågen. Mitt i allt det händelselösa har december månad kommit till världen. Det innebär förberedelser inför julen - för en del. Tråkiga lampor har bytts ut mot julbelysning i åtskilliga fönster. Gemene man väntar på att snön skall falla. Tyvärr ser det inte ut att bli ett vitt december i Skåne men hagel och snöblandat regn räknas visst också för snöovant folk. Leo sitter på trottoarkanten alldeles uttråkad och har ingen att leka med - att vara sladdis är ingen hit. Det är inte speciellt roligt att spela fotboll allena. Det blir liksom ingen ordentlig kamp om målen då. Och att dunka bollen mot husfasaden kommer bara att leda till ett trasigt fönster inne hos fru Herbertsen. Istället suckar Leo och bestämmer sig för att räkna antalet flyende fåglar denna trista onsdag den 3:e december 2008.

Den rådande pälshysterin gör mig lite smått illamående. Var och varannan fashionista går omkring i något av det fulaste jag vet - förvisso i syntetisk päls men ändå. Även skinnkappan går in under samma kategori - endast Neo i Matrix kan bära upp ett sådant plagg. Jakten på den perfekta pälsen påminde mig om den gamla disneykaraktären Cruella de Ville och hennes så kallade kärlek till dalmatiners päls. Idag är det inte bara en ondskefull häxa som spelar huvudrollen i detta tragiska drama. Så här har vi de Ville i modern tappning. Ja, även cigaretten har blivit modern igen. Vad skall man säga? Tack för inspirationen? Catwalk-karaktären vandrar inte fram här utan hon har kommit till medelpunkten av catwalken. Snart vänder hon sig om och visar baksidan till denna fantastiska pälsväst.

Hej! Jag har haft en riktigt omtumlande dag så det har tyvärr gått ut över skapandet. Det betyder dock inte att ni går lottlösa ur denna dag. Jag har gjort en t-shirtdesign för nya sajten Why Friday. Där pågår tävlingar i det snyggaste trycket. Den som får mest och bäst röster vinner. Jag är inte direkt expert på det här med t-shirttryck så jag höftade och tänkte retro. En simpel illustration. Gå gärna in och rösta. Om jag vinner veckotävlingen, trycks t-shirten upp och kommer att vara till försäljning. Himla skoj tycker jag.