Boysen Illustration

Om dagarna jobbar jag inte direkt med det jag drömmer om (jag smyger istället). Det är väl heller inte många som gör det. Jag imponeras över dem som lyssnar till sitt inre och kämpar för att pyssla med det dem är ämnade för. Det är en bedrift. En oerhört stor sådan. Tro inget annat. Jag har inte kommit långt i karriären. I somras tog jag examen men i något som rör sig väldigt långt bort från konsten. Innerst inne har jag dock, så länge jag kan minnas, tyckt att illustration varit det bästa i världen. Det har förvisso funnits tider då jag slitit ut håret på mig själv i ren frustration. För trots att man så hemskt gärna vill teckna så går det inte alltid. Någon gång drabbas kreatörer av idétorka och andra slags blockader som lägger sordin på tillvaron. Men nu när kreativiteten kommit till mig (det låter halvt religiöst) har jag insett vad det är jag skall pyssla med. Vägen dit är dock svår. Det finns både folk som är alldeles för realitiska för sitt eget bästa och hävdar att sådant trams kan man inte satsa och leva på (bland annat syo-konsulenter ajabaja). Medan det finns andra som pushar en och hejar i bakgrunden. Givetvis krävs det en del tur för att lyckas och jag hoppas att en smula tur kan komma min väg för man kan tyvärr inte leva enbart på passion. Då dör man.