Boysen Illustration

Det var någon bland mina bloggbesökare som tyckte att alla mina illustrationer endast föreställt spinkiga personer. Det håller jag dock inte med om. Samma person ville att jag skulle kompensera detta genom att rita en mullig tjej. Det såg jag som en utmaning; tycker om att få tips på motiv. När jag gick på jakt efter en kurvig tjej, blev jag faktiskt besviken. Det finns inte mycket i fashionväg för dessa tjejer. Ingen nyhet men ett litet urval skulle man väl åtminstone kunna trilla över. Det enda jag hittade (kollade kanske inte tillräckligt noga) var nätbutiker som säljer underkläder till "plus-size" personer. Detta är resultatet. En modern Zorn-kvinna. Pilliga detaljer som vanligt.

Det här blir nog en bild att hänga upp på väggen. Jag tycker om färgpaletten och sättet tjejen tittar rakt fram. Den är kylig samtidigt som de gula paljetterna och det eldiga håret lyser upp och bringar värme. Referensbilden fångade min uppmärksamhet på grund av den vackra kompositionen och blicken som skrek "I own it". Jag önskade att jag hade mer tid över att verkligen lägga ner min själ i att rita. Denna gjorde jag för någon vecka sen men just nu har jag knappt någon egentid.

Det här var ett annorlunda sätt att få till en illustration. Länge har jag velat få med det tidlösa Josef Frank-mönstret på Svenskt Tenns smålandskassar och i huvudet såg det ut på ett speciellt sätt. Dock något frustrerande att inte få till bilden exakt som i fantasin men trots det gillar jag resultatet. Det är dock med viss ambivalens jag tittar på bilden. Jag letar efter ett ansikte, ett par ögon och hår. Varför just ett huvud skall betyda så mycket? Men man behöver inte få med hela kroppen och det var ju faktiskt Manhattan-väskan som skulle stå i fokus. Jag är inne i en väldigt ivrig period så jag hoppas inte att jag slarvar för mycket.

Nu hittar jag inte referensbilden, vilket är rätt dåligt av mig men här har ni i alla fall mitt senaste alster. Bilden tecknades på ett A4 vilket gjorde det svårare för mig att se helheten men lättare för er att få en närbild. Tecknar jag ett mindre ansikte, blir det mycket lättare att se avstånd men med ett ansikte nästan lika stort som mitt eget blir det en svår men kul match. Proportionerna stämmer säkerligen inte helt överens med originalet men det spelar inte så stor roll. Det ser ju trots allt ut som en människa. En översnygg sminkad varelse. Jag leker ibland makeup-artist när jag färglägger ansiktena. Kan jag inte fixa till det på mig själv så kan jag kanske lyckas på en teckning. Fast hon ser inte särskilt glad ut. Cheer up.

Från början hade jag tänkt mig en väldigt svag manlig gestaltning på bilden ovan men bestämde mig sedan för att han förtjänade lite mer färg. Dock blev bilden ganska blek i sin helhet, förutom kvinnans klänning som tog sin tid att bli klar med. Det krävdes inte särskilt mycket pigment för att visa att kvinnan har afrikanskt blod i sig, vilket jag är rätt nöjd med. Ansiktsformen avslöjar det mesta särskilt de avundsvärda fylliga läpparna. Jag har arbetat en del med akvareller, kanske inte tillräckligt, och saknade min gamla vanliga metod. Så nu spritter det i själen för att rita loss. Jag vill överträffa mig själv och ogillar att inte bli nöjd. Ibland då och då vore det faktiskt skönt att bli riktigt nöjd men inte tillräckligt för att inte tro att jag kan bättre.

Det kanske inte är någon hemlighet att jag tycker om detaljer, då är det heller inte så konstigt att det pirrar till i kistan när jag ser en massa märkliga detaljer på en och samma bild. Bilden ovan googlades fram och är en kreation sammanställd av japanen Naoto Hirooka/H. Naoto. Jag ville hitta något med skotskt tema, alltså ett rutmönster och gärna också lite säckpipefeeling men istället uppenbarade sig denna bild. Det första jag vilade ögonen på var det lilla batikfärgade gosedjuret med enorma ögon. Typiskt japanskt, tänkte jag. Varför det nu skulle vara så men efter att ha drunknat i gulliga figurer à la Pokemon så är det väl inte så märkligt. Vad jag sedan undrade över var hur denna bild överhuvudtaget dök upp via sökfunktionen. Men efter lite inspektion såg jag att det visst fanns en del skotska detaljer så som rutmönstret på nederdelen och sjalanordningen som slängts över axeln. Resten är jag dock lite konfunderad över och det är just det som fick mig att falla hårt för bilden. Speciellt den där huvudbonaden. Fick en slags sekelskifteskänsla av den. Tänk er en husmor i svarta kläder och det enda ljusa i hennes outfit är duken som ligger på en åtstramad frisyr. Krigsmålningen var också tvungen att hänga på. Jag ville ju trots allt avbilda den perfekta bilden.

Nätstrumpbyxor är väldigt tacksamt att teckna för det blir helt enkelt så effektfullt. Självklart har det med alla streck i olika riktningar att göra. Nu är jag ganska svag för balett och allting därtill. Att teckna en figur i en avancerad position, balancerandes på ena fotens tår är lika roligt som att teckna en ballerina som stretchar sina arma leder. Puderfärgerna, de strama knutarna på huvudet, benigheten och det stränga. Allt blir en dramatisk och graciös klump. Men. Flickan ovan symboliserar inte detta utan snarare den förskönade bilden av en nätt ballerina. Hon är en entertainer och inte besatt av att sätta tekniken enligt den ryska skolan. Och det är här nätstrumpbyxorna kommer in i bilden. Dem platsar inte i en balletdansös ansträngande vardag utan snarare på en scen med ben i luften och flörtar som kastas ner på den småberusade publiken. It's cabaré, baby!

Här har vi föregående inläggs studieobjekt i lite större format. Jag gillar färgerna och den känsla bilden ger. Jag kommer säkert att teckna fler djur, de blir ju så fina på bild. Nu skall jag ge mig i kast med en beställning. Det blir att teckna av fotografi på en tjej och en kille. Får se hur det blir men jag ser fram emot att sätta igång. Det kliar i fingrarna.

Ja, celebriteter är kanske inte det roligaste att illustrera för egen del. Vi får ta del av dem i medierna lite väl mycket så då är det skönt med annat som avbrott men jag hittade en bild för en tid sedan och klänningen var en sådan extraordinär discokula att den bara var tvungen att bli en del av min samling. Att den sedan satt på Mary-Kate Olsen är en annan femma. Jag gör kanske inte klänningen mycket rättvisa men den blev ändå färgstark och glänsande. Det tog sin lilla tid med alla små detaljer (som jag så klart älskar) och så är det lite lustigt att trots mitt småanti förhållande till rosa (även om den ser mer lila ut här), verkar färgen dyka upp både här och där. Det är väl helt enkelt en tjusig färg att ha på mina illustrationer.

Nu börjar inspirationskilen släppa och förhoppningsvis kommer jag att spotta ut illustrationer i högre hastighet. Det är alltid bra med ett litet lager, så att man även hinner leva utan pennan i hand. Fast nu vill jag bara rita, rita och rita. När jag var mindre, var jag direkt beroende av att titta på tv. Så var det förmodligen med alla MTV-kids. Men jag var också beroende av att teckna och ofta kombinerade jag dessa två hobbys. Det gör jag fortfarande. Jag kan både vara inne i en films handling samtidigt som jag är besatt av att få skuggningen helt rätt. Min sambo tror inte att jag kan manövrera båda men ack så fel han har. Bilden ovan producerades samtidigt som jag i förra veckan kollade på en film med Brittany Murphy på trean. Kommer dock inte ihåg vad den hette..

Eftersom så många andra låtit sina bloggläsare ställa frågor så vore det kanske en bra idé att även jag gör det. Ni får jättegärna ställa era frågor här så skall jag sammanställa svaren innan veckan är slut (svarar även på frågor jag redan fått). Fråga på! Det är bara roligt att fläka ur sig en smula. Ni behöver inte bara ställa frågor kring mitt teckande om ni har annat på hjärtat!

Veckan har tillbringats i sängen och soffan. Tyvärr skonades jag inte från influensan. Jag hade storstilade planer på att komma ikapp med tecknandet men precis som mitt immunförsvar så funkade inte riktigt inspirationen. Det har dessutom inte hjälpt att alla leder gjort ont. Det enda jag lyckats hosta upp är ovanstående bild som lånats från Stureplan.se årgång 2007. Fotografiet föreställde förvisso en söt Carin Wester som är en fenomenal svensk designer, men blicken fastnade på hennes kläder. Kanske inte så konstigt. I höstas snackades det mycket om det monokroma (något före sin tid här) och det har väl inte direkt slagit igenom. Kanske för att det är väldigt svårt att lyckas med en utstyrsel i endast en färg (jag bortser ifrån gråskalan). Fast det har Carin Wester lyckats med. Att snittet dessutom både osar dåtid och nutid (dolda fickor bl a) gör det hela ännu vackrare.

Jag vill passa på att buga storstilat för alla fina kommentarer jag fått tack vare Karin Olofsson som än en gång länkat min och en mängd andra kreativa bloggar på blogg.se. Det är så svårt att nå ut till intresserade så detta är verkligen en skjuts i rätt riktning.

Att hitta rätt underkläder kan vara ett gissel - speciellt behåar. Ibland händer det dock att jag finner det perfekta setet i ett modeuppslag som med bilden ovan. Jag gillar annars inte rosa men detta såg så enkelt och cleant ut. Självklart var jag tvungen att föreviga fotografiet som inte var större än 8x10 cm. Det är inte alltid lätt att skala upp en liten bild. Helhetsmässigt kan det vara ganska lätt men många detaljer går förlorade (om man nu vill avbilda exakt) då man inte ser dessa särskilt skarpt. Då får man antingen göra en suddig version eller hitta på. Så det har jag gjort. Litegrann. Detaljer alltså.

Hallå alla tre (höhö) helgbesökare. Dags för en ny illustration då. Under en längre tid har jag velat göra en illustration föreställande en tjej med tatueringar. Jag kivades dock med hur utförandet skulle se ut men eftersom jag har trillat in i det här sotiga och verklighetstrogna, tyckte jag att det var på sin plats att göra en nu. Gärna en heltatuerad arm då jag tycker att det är riktigt snyggt. Vissa tjejer har precis den stilen för att passa i heltäckande tatueringar som både är motsägande och udda men som även passar alldeles förträffligt ihop. Det bildas en helhet. Lite stripigt och stelt hår och solbrillor på det och coolheten är fulländad. Pinuppan på benet matchar vinrankan på armen. Nu är jag inte för cigaretter på varken illustrationer eller fotografier men detta är ett undantagsfall.

Jag minns inte var jag hittade denna bild någonstans men jag fastnade för kompositionen, hennes friska blick och hy samt det helt otroligt vackra sjalmönstret. Färgerna ändrade jag på en smula för att jag inte ville kopiera exakt. Jag älskar att rita hår och snygga frisyrer och självklart detaljerade mönster. När jag var mindre, älskade jag att teckna porträtt. Tror att det berodde på att min mamma målade porträtt i olja. Men senare började jag teckna tjejer i helfigur. Det är skönt att kunna skifta mellan motiv och konstellationer fast det är inte alltid lätt att hitta inspiration (modeuppslag, katalogbilder etc). Det blir ett ständigt letande och jag nöjer mig aldrig. Ju fler bilder jag har att utgå ifrån desto bättre.

Jag har några illustrationer på lager nu. Det känns bättre så istället för att tvinga mig själv att skapa och lägga upp bilder varje dag. Sådant har jag inte alltid tid till även om jag skulle kunna viga en månad åt att bara teckna. Fast jag tar medvetet en paus från skapandet för att inte riskera att tröttna (tillfälligt). Men idag blev jag klar med bilden ovan och jag var tvungen att lägga upp den direkt för jag blev rätt nöjd utan att skryta för mycket. Nu har jag försökt få det likt då det är bloggaren DonnaSandra som jag avbildat. När jag först såg fotot på hennes blogg, tänkte jag att det här måste jag bara göra och det gjorde jag men jag misslyckades gång på gång. Den här damen ser nämligen väldigt olika ut i alla möjliga vinklar och färgsättningar (jag är likadan) så det var ett projekt att få fram likheten och karaktären.

Jag älskar den skräddade looken på modeller och människor i allmänhet. Det ser så flott och professionellt ut. Ett välskräddat plagg kan lyfta en persons karaktär och utseende en hel del. Givetvis måste man kunna bära upp sådana plagg men de som kan - lucky them. Ni minns kanske knuten på bakhuvudet som den stora it-frisyren för ett tag sedan. Det finns förvisso de som fortfarande bär den men det var så roligt att se hur var och varannan trendmedveten tös gick med en slarvig knut. Sverige verkar sträva mot ett kollektivt yttre där individualitet sällan accepteras som något att se upp till - och inte kopiera. Vad är vi rädda för?

Att teckna människor är, som ni kanske märkt, min favoritsysselsättning. Jag skulle också kunna teckna skor och växter men just nu känner jag inte för det. För ett tag sedan kom jag på mig själv med hur enkelspårig jag är vad gäller människornas ursprung. Alla har inte "skandinaviskt" eller "europeiskt" utseende. Det finns så många vackra drag i världen att det vore en skam att bortse ifrån dessa. Jag skall bli bättre på att teckna folk från alla möjliga vrår. Det tråkiga är dock att när jag söker inspiration på nätet eller i modetidningar ser jag sällan allt annat än "ariska" drag hos modellerna. Det är egentligen inte tråkigt utan snarare skandal. Okej, om jag köper Asiens svar på Vouge kanske jag får lite mer variation men varför kan det inte vara blandat?

När kreativiteten flödar blir jag alldeles till mig och ivrig för att rita något nytt, något jag inte ritat förr och får jag känslan av att detta är det bästa jag någonsin gjort då finns det ingen återvändo. Innan årets slut kladdade jag ner ovanstående illustration. Sällan överträffar jag mig själv men jag är snodd på nära med denna om jag får säga det själv. Jag gillar den som tusan. Det är en kombination mellan färgsättningen, posen, håret, mönstren på strumpbyxorna och blicken. Titta under lugg så där oskyldigt men ändå medvetet. Tonårstjejer som vet hur de skall locka folk med sitt yttre och särskilt då blicken. Spela på sin oskuldsfullhet. Den blicken har jag fångat här och det är jag mäkta stolt över. Det är heller inte meningen att den skall se färdig ut utan skuggan får agera en del av formen. En del av en fot så att säga men bara en del.

Det är något avklätt för att vara en liknelse till Charlie Chaplin men nu snackar vi fantasi och saker som påminner om andra saker. Dessutom är det jag som bestämmer vad det är då jag står som avsändare. Tjejen i Chaplins kläder sitter på golvet och funderar över kvällens fest. Var den som hon tänkt sig eller kommer hon ha glömt alltihop efter några timmars sömn? Hon har åtminstone erövrat någon herres slips så då måste det ha varit en någorlunda lyckad(?) fest. Jag gillar verkligen det bleka men samtidigt ljusa i illustrationerna. Kanske har jag hittat rätt med stilen. Det enda jag vet är att fler känslor tränger igenom när jag gör dessa avbildningar. Det är något med skuggarbetet som hjälper till.

Ända sedan jag såg Amélie från Montmartre för en herrans massa år sedan har jag fascinerats av Audrey Tautou. Filmen är något av det finaste jag sett och hon var som klippt och skuren för rollen som Amélie. Nu var det inte så att jag ville rita av karaktären på pricken (då det inte är av intresse att efterlikna något annat exakt) utan tanken var att få fram rådjursögonen och det busiga i minen. Att jag sedan älskar paraplyn är en annan femma. En sak till som jag bara måste påpeka är att jag älskar håret. Så franskt, så vackert, så Amélie. Det finns väl inget bättre sätt att välkomna det nya året på.