Boysen Illustration

Jag har inte haft möjlighet att besvara alla kommentarer så jag gör ett taffligt försök här och nu (dessvärre utan en teckning men skit i det). Jag blev alldeles ställd igår då jag såg hur många som besökt min blogg och det ju tack vare Karin på blogg.se-startsidan som ni kommit hit. Hej på er alla. Jag hoppas att ni kommer tillbaka för jag lägger ganska ofta upp nya illustrationer. Om ni inte orkar hålla koll på mig dagligen så lägg till mig på bloglovin'. Och nu när jag fått denna respons så får jag ännu mer energi att rita loss som aldrig förr. Det kommer mera! Givetvis kommer jag ge grundligare svar för er som har ställt frågor. Kolla in Verktyg och tips om ni undrar hur jag gör och vad jag använder för material.

Jag kan väl dessutom ta tillfället i akt att påminna om min tävling. Kika in och se vad det hela handlar om. Länka till en bild du älskar så kanske det just blir ditt bidrag som jag väljer att rita av.

Tack än en gång för alla fina komplimanger! Jag är fortfarande i chocktillstånd.

Nu hittar jag inte referensbilden, vilket är rätt dåligt av mig men här har ni i alla fall mitt senaste alster. Bilden tecknades på ett A4 vilket gjorde det svårare för mig att se helheten men lättare för er att få en närbild. Tecknar jag ett mindre ansikte, blir det mycket lättare att se avstånd men med ett ansikte nästan lika stort som mitt eget blir det en svår men kul match. Proportionerna stämmer säkerligen inte helt överens med originalet men det spelar inte så stor roll. Det ser ju trots allt ut som en människa. En översnygg sminkad varelse. Jag leker ibland makeup-artist när jag färglägger ansiktena. Kan jag inte fixa till det på mig själv så kan jag kanske lyckas på en teckning. Fast hon ser inte särskilt glad ut. Cheer up.

När jag rotade bland gamla teckningar, fick jag syn på denna. Jag vet inte riktigt hur och vad jag tänkte här. Jag minns att den gjordes på frihand och när jag visade en kompis mitt lilla alster så brast hon ut att det var ju Lil'Kim. Detta är flera år sedan och jag hade ingen som helst aning om vem hon var eller vem någon annan kändis var för den delen (förutom Roxette). Om det skulle vara Lil'Kim så är det definitivt från hennes unga och oskyldiga dar. Jag kom precis på något jag tänkte när jag färglade bilden och det var stoltheten över att lyckas skapa skuggor med färgpennorna. Håret var en bedrift. Fast jag kan inte låta bli att skratta en smula. Munnen är helt fantastiskt overklig.

En liten parentes. De senaste exemplen på gamla alster blir lite konstiga vid inscanningen. Det beror på att jag har en bakgrund som inte tas med. Därför jobbar jag mest cleant (vitt) utan massa trams.

Från början hade jag tänkt mig en väldigt svag manlig gestaltning på bilden ovan men bestämde mig sedan för att han förtjänade lite mer färg. Dock blev bilden ganska blek i sin helhet, förutom kvinnans klänning som tog sin tid att bli klar med. Det krävdes inte särskilt mycket pigment för att visa att kvinnan har afrikanskt blod i sig, vilket jag är rätt nöjd med. Ansiktsformen avslöjar det mesta särskilt de avundsvärda fylliga läpparna. Jag har arbetat en del med akvareller, kanske inte tillräckligt, och saknade min gamla vanliga metod. Så nu spritter det i själen för att rita loss. Jag vill överträffa mig själv och ogillar att inte bli nöjd. Ibland då och då vore det faktiskt skönt att bli riktigt nöjd men inte tillräckligt för att inte tro att jag kan bättre.

Jag har fortsatt att rota igenom mina gamla teckningar och av någon anledning kan jag inte hitta allt. Men lite finns kvar. Porträttet ovan tecknades för många år sedan. Skuggarbeten har alltid varit väldigt intressant att göra och det är faktiskt en av de enklaste momenten i tecknadet, tycker jag. Dessutom kan jag tillägga att jag länge har tvekat på att kunna teckna killar för att deras utseende blivit så androgyna. Bilden ovan har lite av detta i sig - särskilt vid munnen. Håret hade kunnat bli bättre också. Här ser det mest ut som att han doppat hela luggen i flytande vax och kammat ner allt. Nu sitter det där det sitter. Fast jag skall väl inte vara så taskig gentemot min egen forna prestation. Det var väl rätt bra tecknat för att ha varit 18 år och självlärd. Och nu kan jag faktiskt teckna killar, så det så.

Jag älskar fotografier med fart i. Såväl professionella som privata foton som vänner knäppt på den senaste festen. Människor i rörelse, i olika riktningar, skapar ett väldigt fascinerande bildspråk och jag skall definitivt göra mer av den varianten. Veckans ord på Illustration Friday är celebrate (fira) och då kommer jag självklart i tanke på folk som festar och är glada. Det är roligt att fenomenet fest verkligen har som grej att fira men oftast firas ingenting. Det är bara fest rakt upp och ner. Det behöver alltså inte finnas en anledning till att fira häcken av sig. För att ge en liten egen synpunkt på mitt arbete så kan jag väl säga att detta är långt ifrån det bästa jag gjort men samtidigt tycker jag om själva konstellationen och att jag kan hitta nya vägar i det jag gör. Är alltså inte helt nöjd med bilden utan enbart delar utav den. Det är väl även därför som jag väljer att visa bilden men samtidigt kritisera mig själv. Kan man kanske kalla det slarv under impulsinverkan?

Det kanske inte är någon hemlighet att jag tycker om detaljer, då är det heller inte så konstigt att det pirrar till i kistan när jag ser en massa märkliga detaljer på en och samma bild. Bilden ovan googlades fram och är en kreation sammanställd av japanen Naoto Hirooka/H. Naoto. Jag ville hitta något med skotskt tema, alltså ett rutmönster och gärna också lite säckpipefeeling men istället uppenbarade sig denna bild. Det första jag vilade ögonen på var det lilla batikfärgade gosedjuret med enorma ögon. Typiskt japanskt, tänkte jag. Varför det nu skulle vara så men efter att ha drunknat i gulliga figurer à la Pokemon så är det väl inte så märkligt. Vad jag sedan undrade över var hur denna bild överhuvudtaget dök upp via sökfunktionen. Men efter lite inspektion såg jag att det visst fanns en del skotska detaljer så som rutmönstret på nederdelen och sjalanordningen som slängts över axeln. Resten är jag dock lite konfunderad över och det är just det som fick mig att falla hårt för bilden. Speciellt den där huvudbonaden. Fick en slags sekelskifteskänsla av den. Tänk er en husmor i svarta kläder och det enda ljusa i hennes outfit är duken som ligger på en åtstramad frisyr. Krigsmålningen var också tvungen att hänga på. Jag ville ju trots allt avbilda den perfekta bilden.

Det är första gången som jag bloggar om samma bild två gånger men så får det bli idag. Illustration Friday är ju i farten varje vecka och det är inte alltid att jag hinner med att rita veckans tema. Men så kom jag på min illustration som publicerades 2006 i Nådiga Lundtan. Den hade med stress att göra (ja lite felval av buss också) och det passar in på Time som då är denna veckas tema. Jag är inte direkt konsekvent vad gäller stilen på mina bidrag men det struntar jag i. Det är bara roligt att dela med sig.

Här gällde det att hålla tungan rätt i mun. Jag ville testa en ny teknik där jag utnyttjade akvarellpennornas kapacitet. Jag skissade som vanligt upp bilden, fyllde i med bläck och färgpennor. De sistnämnda användes inte över hela ytan utan mest i kanterna intill konturerna. Det nya var att använda en pensel (stl. 4) och doppa den i vatten. För att kontrollera vattenmängden, använde jag en bomullstuss för att suga upp överskottet. När jag kände mig klar, fyllde jag i med ännu mer bläck, dock inte så mycket som jag brukar. För att vara första försöket är jag riktigt nöjd. Trodde faktiskt att det skulle bli helt misslyckat. Nu har jag börjat på akvarellpapper i storleken A5. När man övar är det bra att börja smått. Så fungerar det åtminstone för mig. Igår slutförde jag ännu en akvarellbild i A5 som jag blev mer än nöjd med. Den får ni se en annan dag.

Nätstrumpbyxor är väldigt tacksamt att teckna för det blir helt enkelt så effektfullt. Självklart har det med alla streck i olika riktningar att göra. Nu är jag ganska svag för balett och allting därtill. Att teckna en figur i en avancerad position, balancerandes på ena fotens tår är lika roligt som att teckna en ballerina som stretchar sina arma leder. Puderfärgerna, de strama knutarna på huvudet, benigheten och det stränga. Allt blir en dramatisk och graciös klump. Men. Flickan ovan symboliserar inte detta utan snarare den förskönade bilden av en nätt ballerina. Hon är en entertainer och inte besatt av att sätta tekniken enligt den ryska skolan. Och det är här nätstrumpbyxorna kommer in i bilden. Dem platsar inte i en balletdansös ansträngande vardag utan snarare på en scen med ben i luften och flörtar som kastas ner på den småberusade publiken. It's cabaré, baby!

Hur länge har du ritat. Kan du visa några bilder som du gjorden när du var yngre, typ 13?
Jag har tecknat alltid. Det började förmodligen på dagis (började dagis ganska tidigt). Fröknarna tyckte att jag hade en utvecklad perceptionsförmåga när det kom till tecknandet och rådde min mamma att placera mig i en särskild skola för begåvade barn (!!). Det gjorde hon inte. Hon ville inte tvinga på mig något som jag inte kunde avgöra själv om jag hade lust med. Sen har tecknadet fortsatt. Periodvis ibland. Men det är faktiskt den hobbyn jag alltid kommit tillbaka till. Mitt kall kanske? Jag har precis rotat igenom arkiven (osorterade pappershögar) och scannat in material som jag kommer att uppdatera i mappen Gamla alster. Men jag kan bjussa på en bild redan nu från när jag var just 13 år. Influerad av alla kolloarrangemang. En av få helt färdiga bilder.

Jag skall visa bilden i större format en annan dag.

Hur gammal är du? I vilken del av Sverige bor du?
Jag är 27 år. Är en typisk 81:a. Vi är lite speciella har jag hört. Jag bor vid Sveriges fotknöl. Malmö. En mycket behaglig stad får jag säga. Den blir bättre för varje år som går (beror i och för sig på var man bor i stan) och det är verkligen en liten storstad. Ingen trampar varandra på tårna och folk sköter sig själv. Det finns ett virrvarr av olika människor och mixen gör Malmö till en angenäm plats att bo på. Borde kanske bli ambassadör för stan så som jag hyllar den.

Vad använder du för pennor när du målar?
Läs här och här. Nu har jag dessutom fått en mängd nya pennor i present som skall provas snart. Lyra Rembrandt Aquarell heter de. Skall nämligen utforska hur det är att addera vatten med pensel på akvarellpennorna som jag annars bara använder torrt. Har redan gjort ett minialster.

Ritar du i photoshop eller på riktigt?
Jag ritar bara på riktigt. Att använda datorn ger mig inget alls. Sitter helst i soffan och ritar på papper med riktiga pennor.

Ritar du bara på fritiden eller är det ditt jobb?
Jag ritar mest på fritiden. Ett tag hade jag ett arbete som gav mig tid till att teckna men inte längre. Just nu har jag fått en del beställningsjobb som tar upp mycket tid och så planerar jag för att bli frilansare. FA-skattsedeln skall bli min. Sen är det bara att tuta och köra. I framtiden hoppas jag att tecknandet kommer att finnas med vid sidan om. Jag tror inte att jag skulle klara tecknadet som ett heltidsjobb. Behöver variation och något att längta efter.

Hur stora brukar dina illustrationer vara?
Jag brukar hålla mig på A4. Det är enklast så när det är dags för inscanning - den är bara ämnad för A4-ark. Sedan varierar bilderna i storlek. Oftast blir det ganska spontana storlekar. Ibland känner jag för att arbeta på en 10x10 cm yta och ibland svävar jag ut genom att nästan använda hela arket. Det är ju tidskrävande att arbeta så. En fördel borde då att rita lite mindre men hur kul är det att titta på i verkligheten?

Använder du akvarell, akvarellpennor eller vanliga färgpennor?
Jag använder akvarell ibland. Det gäller att få in rutinen och planera då jag vanligtvis använder papper oämnade för blöta färger. Jag använder akvarellpennor vilket från början var en slump. Jag tog vad som fanns hemma. Sen har det visat sig vara ett väldigt bra drag. Man kan sudda bort en del ifall något skulle bli knasigt. Vanliga färgpennor används också. Det finns en blandad kompott i min pennkopp. Många olika färgpennor är bäst.

Har du några favoritfärger?
Hoppsan. Det där är så himla svårt. Vissa färger bli fantastiska i kombination med andra och så finns det ju de som inte gör sig så bra utan att bli blötade. De färgpennor som används mest är svart, beige (hudfärg), röd-orange, alla bruna nyanser, ljusblått och rosa. Jag har även provat att arbeta på oblekt papper och då har vitt varit en höjdare. Fast överlag funkar det mesta. Ett streck draget i en otippad färg kan ge lyster till en illustration.

Vilket program arbetar du i?
Under själva skapandet använder jag inga program alls. Allt är handgjort. Färglägger inte ens i datorn. Men när jag har scannat in bilden blir det en PDF-fil. Eftersom jag inte har några avancerade bildbehandlingsprogram tar jag vad som finns på en vanlig PC. Och jag använder Paint för att ta bort smutsigheter i bakgrunden. Sedan justerar jag kontrasterna en aning då bilden alltid blir smått blek på skärmen. Försöker helt enkelt få det så likt originalet som möjligt. Därför kan det hända att när man skriver ut bilden blir den alldeles för mörk.

Ritar du av eller kommer allt från hjärnan?
Både och. Editorial-illustrationerna brukar mestadels komma till av existerande bilder. Andra förenklade alster kommer ur huvudet. Jag får upp en bild (eller sekvens) i huvudet och sedan skissar jag ihop alla bitar. Kalkerar ibland av skissarna så att allt passar ihop med vinklar och storlek.

Kan du inte rita av Edward och Bella i Twilight?
Jag har funderat på det och googlat efter bra bilder men skall ärligheten fram så finns det inte mycket att gå på. Motivet där de nästan står i profil mot varandra är ganska uttjatad och jag vill göra något annat. Jag får leta vidare. Det vore spännande att få till magin och mystiken mellan de två.

Om man vill beställa en teckning av dig, vad ska man ge för bild då?
Ge mig massor med förslag! Om det är ett porträtt eller helfigur på dig själv, är det bra med många olika bilder då jag förmodligen inte känner dig och inte vet hur du ser ut. Dessutom lockas inspirationen fram av en speciell komposition. Ett porträtt rakt upp och ner är faktiskt ganska tråkigt. Det skall vara en rolig vinkel, mönster på kläderna och gärna ett härligt uttryck. Sådant gör en illustration speciell.

Här har vi föregående inläggs studieobjekt i lite större format. Jag gillar färgerna och den känsla bilden ger. Jag kommer säkert att teckna fler djur, de blir ju så fina på bild. Nu skall jag ge mig i kast med en beställning. Det blir att teckna av fotografi på en tjej och en kille. Får se hur det blir men jag ser fram emot att sätta igång. Det kliar i fingrarna.

Jag har fått samma fråga vid olika tillfällen och jag tänkte härmed ägna ett helt inlägg åt bara den frågan. Ja, folk har helt enkelt undrat hur jag gör och istället för att bara förklara pedagogiskt med ord så får jag helt enkelt visa hela processen. Lite roligt för mig också då jag inte ens tänker på varje steg. Hur som helst. Here goes.


Steg 1 Detta är det svåraste steget av alla. Att komma på ett motiv. Det enda det hänger på är att jag gillar färgerna, siluetten eller hittar något som känns roligt och utmanande att avbilda. Jag googlar ibland efter material, spanar bland annat in deviantART, flickr och bläddrar i alltifrån dagstidningar till modeblaskor. Ibland kombinerar jag motiv och några gånger tecknar jag på frihand. Dock blir stilen lite olika beroende på vad jag får för mig att fokusera på. Bildprocessen ovan startade i och med blogg-startsidan. Jag fick syn på en bild som föll mig i smaken. För det första så brukar jag inte teckna djur och för det andra var hela bilden så söt att jag inte kunde låta bli. När motivet väl var klart, började jag skissa ganska simpelt. Nu har scannern inte fångat upp alla blyertsstreck men så här ser det ut i inledningsfasen. Jag använder helst hård blyerts så jag slipper bli alldeles smutsig om högerhanden och kladda ut allt på pappret. Är jag inte nöjd med skissen, tar jag ett nytt papper och kalkerar av. Jag flyttar på pappret under för att få till rätt proportioner. När jag är nöjd, går jag vidare.

Steg 2 Det är nu det börjar hända grejer. Jag plockar helt enkelt fram en passande bläckpenna (jag skall dock införskaffa olika storlekar för jag vågar inte chansa varje gång jag drar ett streck) och fyller i konturerna. Vissa saker låter jag bli för att återgå till senare under arbetets gång. Ibland kan jag tycka att den svartvita bilden är fin som den är men påminner mig själv om att lite färg alltid piffar upp. Jag tittar på originalbilden lite då och då för att inte missa något och sedan fortsätter jag.

Steg 3 När jag lagt bläckpennan till sidan, plockar jag fram blyertspennan igen. Gärna en med mjukt stift så att det blir lättare att sudda ut och få till jämna skuggpartier. Detta gör jag över hela bilden och jag vågar mer då jag har bläckkonturerna att utgå ifrån. Jag går helt enkelt loss med blyertspennan. När jag känner mig klar med skuggningen, tar jag fram mina färgpennor och börjar fylla i lite lätt. Jag trycker inte hårt med pennorna för det går inte att sudda bort allt.

Steg 4 Jag ser bilden som en oljemålning. Först lägger jag en grund, sedan bygger jag på och då jag är helt säker och klar med det mesta, då förstärker jag med färg där det passar. Nu bestämde jag mig för att inte addera alldeles för mycket färg. Det händer att jag plockar fram bläckpennan igen för att fylla i ojämnheter. När jag känner mig färdig, signerar jag med VB och år. Initialerna står för Victoria Boysen. Ja, mitt namn. Därefter scannar jag in bilden som blir till en pdf-fil. Jag markerar och kopierar in bilden i ett bildbehandlingsprogram. Hade jag haft PS skulle jag använda det. Jag tar bort eventuellt smuts i form av prickar på den vita bakgrunden och sedan justerar jag kontrasten för att få till den perfekta nyansen och dra fram skuggorna.